Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Shakspere - De stora tragediernas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledare. Hans sympati har däremot aristokraten Coriolanus,
och dennes manliga ärlighet, hans offervillighet och
oegennytta, hans förakt för all lumpenhet äro för Shakspere den
sanne aristokratens tecken. Men liksom Shakspere’s övriga
hjältar utsättes även han för en ödesdiger konflikt: den
politiska nödvändigheten bjuder honom att söka konsulatet,
och för detta fordras, att han skall smickra det suveräna
“folket“. Denna uppgift, så stridande mot hela hans karaktär,
misslyckas grundligt, och i sitt hat mot romarpöbeln blir
fosterlandsvännen Coriolanus en fosterlandsfiende, som slutar
med att bära avog sköld mot sitt land. Men — i motsats
mot förhållandet i de andra tragedierna — känslan härav
bryter icke ned Coriolanus, han känner intet samvetsagg
och dör oböjlig, såsom han levat, fortfarande besjälad av
samma patos. Själva undergången, som i de äldre
sorgespelen varit rent psykisk, blir här därför blott yttre, och
detta tyder på, att Shakspere nu börjar förlora sitt grepp
på tragedien.
Från 1604 hade Shakspere således blott skrivit ett
sorgespel om året. Men antagligen hade han ock under denna
tid varit truppen behjälplig med att förbättra åtskilliga av de
stycken, som truppen inköpt — med den tidens fullkomliga
intresselöshet för den litterära äganderätten, när det gällde
dramer, är detta intet besynnerligt. Huruvida dessa stycken
skulle betraktas såsom Shakspere’s eller ej, var naturligtvis
en smaksak. Beträffande ett av dem, Timon av Aten, tyckas
utgivarne av Shakspere’s samlade dramer först ej hava tänkt
att taga det med, men slutligen bestämt sig för att göra
det, då ett tomrum för pagineringens skull måste fyllas. Att
här gå in på den ivrigt diskuterade frågan om omfattningen
av Shakspere’s del i detta stycke, förbjudes av utrymmet.
Enligt den, så vitt jag vågar döma, sannolikaste teorien
författades stycket av en Shakspere-imitatör, Wilkens, och
Shakspere har endast “bättrat upp“ själva huvudrollen.
Ungefär på samma sätt förhåller det sig med ett annat
drama, som troligen också författats av Wilkens, nämligen
Pericles, som däremot ratades av utgivarne, men som förut
var tryckt särskilt under Shakspere’s namn. Här har
Shakspere troligen blott bearbetat ett parti mot slutet. Ännu
gåtfullare är ett tredje drama, krönikespelet Henrik VIII.
Möjligt är, att vi här hava ett ungdomsdrama av Shakspere,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
