Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Den Stuartska litteraturen - Ben Jonson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är köttslig, är den naturlig, mycket naturlig. Vad nu gris
angår, så är det ett födoämne och ett närande födoämne,
som man har rätt att längta efter. I följd därav kan det
även ätas, mycket väl ätas. Men — i marknaden, och en
Bartholomeus-gris. Den kan inte ätas, bara därför att den
kallas en Bartholomeus-gris, ty att äta den är avgudadyrkan,
och marknadsplatsen förvandlas till en Baalshöjd. Så
förhåller det sig med det spörsmålet: en Baalshöjd.“ Men så
låter han tala med sig: “Platsen betyder icke så mycket,
ty vi kunna ju vara fromma även bland de gudlösa, och
grisen kan ätas med en andligen renad mun, med nykterhet
och ödmjukhet, icke slukas med frosseri och närighet.“ Och
så slutar den vördnadsvärde mannen med att försäkra, att
han “till de svages stöd vill gå med och äta gris, äta
mycket gris och samtidigt profetera“. Han gör också mycket
rundligt skäl för sig vid måltiden, men sedan faller
olyckligtvis anden över honom, han börjar predika mot synden, slår
i sin vältalighet kull ett pepparkaksstånd, blir fasttagen och
satt i stocken. Och till råga på olyckan går den förmögna
Mrs Purecraft och gifter sig med en annan.
I detta stycke, så muntert det än är, ljuder därför liksom
præludiet till det stora inbördeskriget mellan rundhuvuden
och kavaljerer. Men med Bartholomews Fair slutade också
Ben’s sceniska framgångar. Hans the Devil is an ass slog
ej an, och när han efter nio års bortovaro återvände till
folkteatern, hade smaken förändrats, hans stycken föllo och
han måste ånyo sluta. Bland hans efterlämnade papper
fann man dock ett ofullbordat pastoraldrama, the Sad
Shepherd, som hör till denna tids bästa stycken, på samma
gång graciöst och friskt, där Olympens gudavärld ersatts
av en äkta engelsk, trollpackor och tomtebissar, och där
Robin Hood, Maid Marian, Friar Tuck och de andra raska
stigmännen i Sherwood blanda sig med herdarna. Över det
hela vilar det liksom en doft av skog, och detta visar, att
Ben också hade andra strängar på sin lyra än satirens.
Men ehuru Ben även var en betydande lyriker, hade han
dock sin styrka inom komedien, och här förebådar han i
mycket restaurationens komedi. Denna utgick väl
huvudsakligen från den fransk-klassiska, särskilt från Molière,
men den hade också en förebild i Ben Jonson. I olikhet
mot Shakspere skildrar han mindre människor än typer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
