- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 3. Renässansen /
577

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Den Stuartska litteraturen - Ben Jonson - Shakspere’s äldre samtida

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och trots den poetiska kraft, som röjer sig i hans diktning,
hade dock det konstnärliga förståndet hos honom övervikten
över fantasien. Hans gestalter utvecklas därför icke, äro
desamma under hela dramat och leva icke på samma sätt
som Shakspere’s. Men därmed sammanhänger en annan
brist i hans diktning. Människan hade icke för honom varit
det första, såsom för Shakspere, utan idéen. Han kan
därför aldrig skipa samma rättvisa som Shakspere. Liksom de
antika satirikerna hade han en sällsport skarp blick för allt
det usla i livet, men detta människoförakt slår över, såsom
ofta hos dylika moraliska rigorister, gestalterna bli
chargerade och onaturliga, och denna pessimism bryter sig mot
en lika abstrakt uppfattning av dygden. Vrångbilderna
stöta oss tillbaka, och förebilderna förmå ej värma oss.

SHAKSPERE’S ÄLDRE SAMTIDA



De övriga dramatikerna under denna tid har man sökt
att dela i skolor, i Ben Jonson’s och Shakspere’s. Men
detta är säkerligen orätt; för ett dylikt estetiskt
uppfattningssätt var dramat ännu för litet litterärt. Man tog intryck
från bägge, men i stort sett arbetade man vidare i den
riktning, som angivits redan av Marlowe och Greene och
fullföljts av Shakspere.

Några olika, varandra bekämpande skolor funnos icke.
Men väl kan man säga, att smaken omkring 1610 — då
Beaumont och Fletcher framträdde — i viss mån tyckes
hava förändrats. Den äldre tiden är mera realistisk, den
yngre mera romantisk. Under den äldre tiden älskade man
särskilt drastiska skildringar av tidens Londonliv, till vilka
Shakspere på sätt och vis givit uppslaget genom de ypperliga
Falstaffscenerna. Efter 1610 bliva dylika dramer mindre
på modet, och i stället äro de förnämsta nu romantiska
tragedier, till en stor del byggda på några visserligen
mäktigt gripande, men också onaturligt raffinerade
kraftscener. Någon skarpare skillnad mellan dessa båda
tidsavsnitt finnes dock knappast, och båda gå omärkligt över i
varandra.

Såsom förut nämnts hade den äldre skolan av dramatiker,
Marlowe, Greene, Kyd, slutat under 1590-talets första år.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0599.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free