Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Den Stuartska litteraturen - Shakspere’s äldre samtida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ja, jag tror, att det är jag, som är den fläckade, ty jag står
här full av blygsel, och jag har svårare att se ditt
skuldbelastade anlete än att betrakta solens klara panna.“ Och
så börjar han sina förebråelser mot henne, barnen föras in
för att visa henne den synd, hon begått, och
äktenskapsbryterskan känner allt mer hela vidden av sitt brott. Allt
är grusat, bägges levnadslycka skövlad, men Frankford, som
ännu älskar den fallna, ger henne icke något strängare
straff, än att han skickar henne till en annan egendom,
som han har, utan att hon vidare får se honom eller sina
barn. Där tvinar hon bort av sorg. Men vid dödsbädden
infinner sig Frankford och ger henne sin förlåtelse: “Min
hustru, mor till mina vackra gossar! Båda dessa förlorade
namn ger jag dig nu tillbaka, och med denna kyss äktar
jag dig på nytt.“ Och så dör hon av ett brustet hjärta,
— han har dödat henne genom sin mildhet.
Den yngste inom denna grupp av dramatiker var Thomas
Middleton, utan tvivel en betydande dramatisk begåvning,
om än utan större originalitet. Han arbetade nästan oftast
tillsammans med andra och anslöt sig med stor talang till
den gällande smakriktningen. Då han började, var den
realistiska sedekomedien mest på modet, och av denna art
äro också hans troligen äldsta stycken. Tillsammans med
Dekker skrev han the Honest Whore och the Roaring
Girl or Molly Cutpurse, som väl huvudsakligen är
Middleton’s arbete. Hjältinnan befann sig ännu i levande livet
och var, då stycket trycktes, blott tjugosju år; hon avled
först 1659. Hon beskrives såsom “slagskämpe, sköka,
kopplerska, ficktjuv, spåkvinna och bedragare“, och ett samtida
träsnitt avbildar henne i karldräkt, sabel vid sidan och pipa
i munnen. Hon var även en bland denna tids mest
beryktade “highwaymen“ och chef för ett helt förbrytarband.
Men denna så utpräglat picareska typ skildras här icke blott
med engelsk realism, utan ock med humor och en viss
medkänsla. För det picareska hade Middleton tydligen sinne,
och han är även en bland de första, som hänvisar på den
spanska litteraturen, som nu under James och Karl I också
börjar inverka på det engelska dramat. Middleton’s the
Spanish Gipsie, som är byggd på två av Cervantes’ noveller
— La Gitanilla och La Fuerza de la Sangre — är,
om man frånser lånen från herderomanen, ett bland de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
