Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Den Stuartska litteraturen - Shakspere’s yngre samtida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en våldsam scen med system förmår han henne att lova
att mörda konungen. Hon inser nu också själv sin vanära
och fylles av ett glödande hat till förföraren. Själva
mordscenen är lika spännande. Några förtrogna hovmän släppa
in Evadne i konungens sängkammare. Han sover, och utan
att han märker det, binder hon fast hans armar vid sängen.
Men sovande skall han icke dö, “det vore att vagga honom
in i den andra världen; min hämnd skall träffa honom
vaken och lägga fram för honom hans dåd och hans straff.
Jag skall likt furier skaka hans synder, till dess jag väcker
hans onda ängel: hans sjuka samvete, och då skall jag stöta
ned honom.“
Så vaknar konungen, som tror, att hon kommit till ett
kärleksmöte, om vilket han drömt. Men hon ger blott
några tvetydiga, hånande svar: “Jag har ett läkemedel mot
ert heta blod. Ni har dåliga vätskor och måste åderlåtas.“
Därpå tar hon fram kniven. Konungen tror först, att hon
skämtar, men skämtet blir allt mera bitande. Till sist inser
han, att det är allvar, och nu tigger och ber han om sitt
liv, men förgäves. Evadne stöter tre gånger sin dolk i
honom: “en för Amintor, en för min ädle broder, och denna
stöt för den mest förorättade av kvinnor.“
Detta stycke skrevs troligen omkring 1611, således vid
pass en tjugo år efter Kyd’s Spanska tragedi. Men huru
har ej den dramatiska tekniken utvecklats under dessa år!
Hos Kyd verka gräsligheterna kalla, onaturliga och löjliga.
The Maid’s Tragedy har ett lika ohyggligt händelseförlopp,
men här följer man hela tiden med i andlös spänning, och
först efteråt kommer man att reflektera över, att icke heller
the Maid’s Tragedy är verklig natur, utan snarare ett stort
glansnummer för en driven tragédienne. Man tänker
ofrivilligt på Sarah Bernhardt. Regi-konsten är dock
överlägsen, och mitt bland gräsligheterna stöter man på partier
av den skäraste lyrik. Amintor har förut varit trolovad
med Aspatia, men brutit denna förbindelse för Evadnes
skull. Men Aspatia är en av dessa veka kvinnogestalter,
som äro så starka i sin kärlek och som intet fordra, utan
blott äro beredda att offra. Hon älskar fortfarande Amintor,
men med tärnorna följer hon rivalen in i bröllopsgemaket,
och under de andras skabrösa skämt sjunger hon för dem en
vemodsfull visa, som hör till det vackraste i denna tids lyrik:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
