Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Senrenässansen
- Englands litteratur
- Den Stuartska litteraturen
- Shakspere’s yngre samtida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lay a garland on my hearse
Of the dismal yew;
Maiden willow branches bear;
Say I died true:
My love was false, but I was firm
From my hour of birth.
Upon my buried body lie,
Lightly, gentle earth!
En liknande kvinnogestalt som Evadne är hjältinnan i
John Websters förnämsta skådespel Vittoria Corombona or
the white devil. Om författaren vet man ej mycket. Efter
allt att döma tillhörde Webster så till vida den äldre klassen
av litteratörer, att han skrev direkt för bröd. Såsom
författare började han väl redan 1601 och arbetade då
tillsammans med andra, med Dekker, Chettle m. fl. Men hans
förnämsta arbeten, till vilka han ensam var författare,
Vittoria Corombona och the Duchess of Malfy, tillhöra en
senare tid och en senare smakriktning. Det första stycket
skrevs antagligen omkring 1612, således kort efter det att
Beaumont och Fletcher infört den mora raffinerade stil, av
vilken vi redan sett några prov. Dylika scener förekomma
hos Webster flera, och handlingen i Vittoria Corombona
verkar spännande såsom i en förbrytarroman. Men Websters
styrka ligger nog på karaktärsteckningens område, och där
är det kanske ingen, som kommer Shakspere så nära. I en
punkt är han honom måhända överlägsen: i teckningen av
de brottsliga karaktärerna. För dem hade Shakspere aldrig
rätt haft sinne. Om man frånser ungdomsförsöken i Titus
Andronicus och Richard III har han under den stora tragiska
perioden egentligen blott tecknat två, Jago i Othello och
Edmund i Lear. Den senare är en ren teaterfigur, och den
förra är knappt verkligt levande. För dylika naturer tyckes
Shakspere hava varit föga intresserad — måhända därför
att de odelat onda naturerna väl mera höra hemma inom
fantasiens än inom verklighetens värld. Webster däremot
tyckes hava börjat med några bearbetningar av Marlowe’s
stycken, och måhända var det därifrån han fick sympati
för det gigantiska i den brottsliga karaktären. Och detta
kommer i varje fall fram i Vittoria Corombonas båda
huvudpersoner, Vittoria, “den vita djävulen“, och hennes bror Flaminio,
som båda äro tecknade med en ovanlig kraft och liv.
Vittoria är en bedårande skönhet, med en överlägsen intelligens,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0610.html
