Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Senrenässansen
- Englands litteratur
- Den Stuartska litteraturen
- Shakspere’s yngre samtida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han går sitt öde till mötes med ett hopplöst lugn. Han
har blivit inbjuden till en fest, och han vet, att man där
skall mörda honom, men ej dess mindre lovar han att
komma. Dessförinnan har han ett sista möte med sin
syster:
Så kyss mig då! Om eftervärlden hör
En sägen om vår kärlek, som så hårt
Fördöms av samvetets och lagens bud,
Så skall den dock, om den vår saga känner,
Ej döma oss så strängt som andra dömas.
Giv mig din hand! Hur ljuvligt livet strömmar
I dessa fagra ådror! Huru strålar
Ej hälsan på din kind! En kyss igen!
Och så stöter han dolken i hennes bröst för att
rädda henne från skymf, går så till festen, där han stolt
bekänner sitt brott och faller för de mördare, som vänta
honom.
I viss mån betecknar detta sorgespel höjdpunkten inom det
eftershakspere’ska dramat. Det stapplande, otympliga, som
ännu finnes i Shakspere’s ungdomsstycken, är här
försvunnet, och man märker en fast utbildad scenisk rutin och
en överlägsen förmåga att begagna alla effekter. Men
rutinen har fått överhand. Ungdomsfriskheten är borta, och
vi hava en känsla av, att den engelska renässansens
dramatiker nu sagt, vad de hava att säga, och att de hädanefter,
om dramat fått leva längre, blott skulle hava upprepat sig
själva.
Den sista i raden av dessa dramatiker, Philip Massinger,
har redan en mindre bördig fantasi, och reflexionen har hos
honom avgjort övervikten. Handlingen i hans dramer är
ofta onaturlig och uppkonstruerad, mer än de andra
förfaller han lätt till en tom retorik, och inflytandet från
Spanien är hos honom starkare. Hans the Renegado erinrar
nästan i kristet bigotteri om Calderon, och i the Virgin
Martyr tog han t. o. m. upp det gamla helgondramat, som
sedan reformationen ej förekommit på engelsk scen. Även
den spanska uppfattningen av konungamaktens helgd kommer
stundom fram i hans drama, och här märka vi, att vi stå
det stora inbördeskriget nära. Ett av hans stycken är
särskilt märkvärdigt: the Roman Actor, ty detta stycke är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0613.html
