Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Senrenässansen
- Englands litteratur
- Milton
- John Milton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Thomson’s Seasons, står i beroende av detta genialiska
uppslag. Över dessa dikter ligger det ock en fläkt av verklig
hellenisk nyantik. Vi behöva blott lyssna till de första
raderna av l’Allegro:
Hence, loathed Melancholy,
Of Cerberus and blackest Midnight born,
In Stygian cave forlorn
’Mongst horrid shapes and shrieks and sights unholy!
Find out some uncouth cell,
Where broading Darkness spreeds his jealous wings,
And the night-raven sings;
There, under ebon shades and low-browed rocks,
As ragged as thy locks,
In dark Cimmerian desert ever dwell.
Milton skulle knappt hava skrivit dessa rader, så framt
han ej haft Pindaros’ Oden i sitt öra. Hans fantasi är
tydligen mättad med den helleniska diktkonstens bilder, och
Spenser’s och Sidney’s teori om en modern dikt i noga
anslutning till antiken får egentligen först hos Milton sin fulla
tillämpning. De äldre hade aldrig kommit längre än till
romarne Horatius och Catullus, Ben Jonson hade väl trängt
djupare in i antiken, men det rent grekiska kommer först
fram hos Milton.
Hans båda maskspel skrevos egendomligt nog just som
striden om Histriomastix pågick som häftigast, Comus 1634,
Arcades något före. Det äldre stycket är blott ett utkast,
bestående av några få dikter, och Comus är avgjort det
mera betydande. Det uppfördes vid en fest, som Lord
Bridgewater gav på sitt slott Ludlow, vid floden Severn,
och musiken skrevs av den då mest berömde engelske
kompositören Henry Lawes. Dylika masker voro ju ytterst
vanliga och förekommo vid snart sagt alla större hovfester; Ben
Jonson hade skrivit massor av dylika. Men Miltons Comus
skiljer sig på ett anmärkningsvärt sätt från de flesta andra.
Dessa hade i regel mynnat ut i ett tämligen servilt smicker,
under det att Miltons är ett uttryck för författarens egen
upphöjda moral, fint, poetiskt och på samma gång folkligt.
Uppslaget hade han fått från Peele’s Old Wives’ Tale, och
det hela är blott en dramatiserad barnsaga; huvudrollerna
utfördes ock av husets barn, två gossar och en flicka på
femton år. Scenen föreställde en skog, och i denna
uppenbarade sig skyddsängeln:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0625.html
