Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Senrenässansen
- Tysklands litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
således vilade på absent samt vissa bestämda böjningar — hade
under 1500-talet råkat i full upplösning. Verserna rimmade
väl parvis, och stavelseantalet var väl i regel detsamma i de
korresponderande verserna, men betoningen var fullkomligt
språkvidrig t. ex. detta stycke av Fischart:
Ja Jupiter, du rech und brech
Und strafe die flöhpeinigerin frech,
Störz um das fegfeur aller flöh,
Leid kaine betzklopferin meh,
Töd die flöhstörck und die flöhzazen
Die uns ohne unterlass stets fatzen.
Som man ser hava verserna i regel åtta eller nio stavelser,
beroende på det manliga eller kvinnliga rimmet, men
betoningen är alldeles falsk, om vi läsa versen som vi äro
vana. Under 1500-talet förekommo dock åtskilliga ansatser
till en mera regelbunden vers. Så gjorde man i Tyskland,
liksom i andra land, ett försök att på tyskan tillämpa de
antika kvantitetslagarna, men det visade sig då, att man
fick nästan blott spondäer, och det sätt, på vilket man
sökte undvika detta — genom att skriva t. ex. “Narig“ i
stället för “Nahrung“ — var föga lyckligt. En annan
princip gjorde sig gällande genom calvinisternas bekantskap
med den franska versen, och denna kommer särskilt fram
i Lobwassers översättning av Marots psalmer 1573. Dessa
utgåvos med de franska melodierna, och man måste därför
följa textens metrik. Versen blev härigenom
stavelseräknande, men med iakttagande av ordens naturliga betoning.
Denna betoning var dock fri, och för ett germanskt öra
låter ej en dylik fransk vers såsom vers. Vida bättre var
därför ett tredje försök, som gjordes av Paul Rebhun.
Även han ville åstadkomma en tysk vers i anslutning till
latinet, och han fann, att tyskan liksom latinet hade jamb
och trokä — några andra versformer nämner han icke —
men han håller ej på de latinska kvantitetslagarna, utan
bygger på ordens naturliga betoning. Någon nyhet innebar
principen icke, ty denna var ju densamma, som tillämpats
i de latinska hymnverserna och även i tyska översättningar
av dylika t. ex. i Mylius’ 1517 tryckta Passio Christi, där
vi finna fullt regelbundna verser t. ex.:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0650.html
