- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 3. Renässansen /
631

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Tysklands litteratur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

frodades. Det var denna barock, som vid århundradets
mitt segrade över den första schlesiska skolans torrhet och
som ersatte denna med en lika stor svulst.

Från Sydtyskland trängde nämligen denna riktning upp
också till Nordtyskland och gav där väckelsen till en ny
skola, den “andra schlesiska“, vars båda främsta
representanter äro Hoffman von Hoffmanswaldau och Lohenstein.
Den förre förklarade rent ut, att han ville emancipera sig
från opitzianernas spetsborgerliga moral, och med
världsmannens förakt såg han ned på de äldre stavelsepedanterna.
Men i bägge fallen slog han om till en motsatt överdrift.
Spetsborgarmoralen utbyttes mot en klumpig frivolitet,
torrheten mot en lika smaklös bombast, och bägge dessa
drag komma fram i hans mest bekanta arbeten, en
översättning av Guarinos Pastor fido och hans efter Ovidius’
mönster skrivna Heldenbriefe. Såsom prov på hans smak
kan följande utdrag ur en kärleksdikt till Amanda tjäna.
Den älskade tituleras här:

Der Seufzer Blasebelg, des Trauers Löchpapier,
Sandbüchse meiner Pein und Baumöl meiner Schmerzen,
Du Speise meiner Lust, du Flamme meines Hertzens.


Och i fortsättningen göres hon till “der Zungen Honigseim,
des Hertzens Marzipan“. Bombasten stegrades än ytterligare
hos Lohenstein, som drev den satsen, att det mest
förkastliga inom poesien var medelmåttan, som blott genom
överdriften kunde undgås. Hans ideal var därför Marini, vars
pretiösa, onaturliga bildspråk blev än mera barockt, då det
överfördes till ett så okultiverat språk som tyskan.

Den tyska litteraturen under senare delen av 1600-talet
— Racines, Molières, Miltons och Calderons tidsålder — ger
oss således bilden av det djupaste förfall. De moderna
kulturströmningarna hava väl nått Tyskland, men blott för
att där förgrovas och barbariseras. Man kan icke ens
imitera med talang, och ännu mindre förstår man att omsätta
intrycken från utlandet i en nationellt tysk form. Väl finner
man i den religiösa lyriken och i vissa studentsånger —
särskilt Christian Günthers — en naturlighet och
ursprunglighet, som bilda en motvikt mot såväl den första schlesiska
skolans torrhet som mot den andras svulst. Den religiösa lyriken
— både den ortodoxa hos den förträfflige Paul Gerhardt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0653.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free