Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Tysklands litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skiljas. Han reser till Paris, hon blir — herdinna. I Paris
händer just ingenting annat, än att Markhold får se en
samling tavlor med antika ämnen, som däremot utförligt
beskrivas. Därpå reser han från Paris till Rouen, varest han
träffar herdinnan Rosemund, och det hela tyckes taga upp
sig. För att underhålla Markhold giva Rosemund och hennes
far honom då en detaljerad skildring av Venedig och dess
statsväsen, och älskaren svarar med ett lika långt föredrag
om de forna tyskarnas härstamning och seder — det var ju
den patriotiska von Zesens favoritämne. Resultatet av dessa
intressanta meningsbyten blir emellertid intet, ty fadern
vidhåller sitt villkor, och de älskande skiljas på nytt, råkas
åter en gång, varefter Rosemund dör av sorg. Romanen,
som erbjuder vissa likheter med Lyly’s Euphues, är således
snarast en förelöpare till den senare tidens familjeromaner
och skiljer sig ganska mycket från de franska hovromanerna,
av vilka von Zesen dock översatte ett par av mademoiselle
de Scudéry. I denna senare stil gå däremot de andra,
såsom Buchholtz’ Des christlichen deutschen Grossfürsten
Hercules und des böhmischen Fräulein Valisca
Wundergeschichte samt Lohensteins Arminius und Thusnelda. Men
till de långa talen och äventyren har där kommit en ny
ingrediens, som endast tillfälligtvis kommer fram i Die
adriatische Rosemund, nämligen ett patriotiskt inslag.
Händelserna spela i den tyska forntiden, och romanerna äro fyllda
av beundran för denna, ehuru det pretiösa kanslispråk, på
vilket de forntyska hjältarna och hjältinnorna yttra sig, på
vår tid snarast gör ett komiskt intryck. Därjämte voro
dessa romaner, liksom de franska förebilderna, ett slags
nyckelromaner, i vilka författaren i förstucken form och
under forntida förklädnad sökte skildra samtidens
personligheter och händelser, och att gissa den rätta tydningen
innebar säkerligen en bland de största lockelserna för läsaren.
Men i själva verket sakna dessa romaner, såsom en tysk
litteraturhistoriker anmärker, både idealism och realism,
några karaktärer förekomma icke, och det hela är ett
brokigt, meningslöst virrvarr av händelser, berättade i ett
till löjlighet bombastiskt språk. Men för oss svenskar ha
dessa romaner dock haft en viss betydelse, enär de ha utan
tvivel påverkat våra äldsta romanförfattare, Mörk och Törngren.
Ännu en något olika skiftning företer en annan också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
