Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klassicitetens religiösa och vetenskapliga kultur - Den religiösa kulturen - Bossuet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flera sekter, och alla dessa kättarledare hade haft olika
meningar, aldrig kunnat samla sig i en enhetlig kyrka.
Likväl är även denna anarki ett verk av försynen. Ty
indirekt visar den dock hän på den stora, allmänneliga
kyrkan såsom mänsklighetens frälsning. För Bossuet var
nämligen anarkien blott genomgångspunkten till den slutliga
enheten, och både såsom ung och såsom gammal arbetade
han på en försoning mellan de stridande kyrkorna, ehuru
denna försoning för honom visserligen blott var möjlig på
så sätt, att de protestantiska kyrkorna upphörde att vara
protestantiska. Endast den katolska kyrkan satt inne med
den obrutna tradition, den fasthet i utvecklingen, som för
Bossuet var det högsta. Ty det var traditionen, som var
bärare av sanningen. Vid ett meningsutbyte, som han
hade med en reformert präst, hade Bossuet en gång
förklarat, att den enskilde aldrig kunde hava rätt mot kyrkan.
Hans motståndare hade då svarat med en fråga: om en
enda man hade erkänt Kristus, då hela synagogan fördömde
honom — hade han också haft orätt? Bossuet hade blivit
förbryllad, men sin vördnad för traditionen och sin ovilja
mot all individualism uppgav han aldrig.
Histoire des variations är emellertid ett verkligt lärt
arbete, för vilket Bossuet drivit omfattande, grundliga
källstudier och samlat ett stort material, och det är på samma
gång mycket väl skrivet. Särskilt röjer sig klassicitetens
tidsålder i den psykologiska blick, han här visar sig äga
för de olika reformatorerna, för Luther, Calvin och framför
allt för Melanchthon, och ehuru hans syn naturligtvis
förvillas av den rättrogna katolikens fördomar, får han här
onekligen fram flera karaktäristiska drag.
Bossuet var, som sagt, rättrogen katolik. Men han var
icke ultramontan, utan gallikan. Såsom alltid var även här
det faktiska, bestående, hans ideal, och han var därför i
kontroverser med både jesuiter och jansenister. I de strider,
som den franska konungamakten hade att utkämpa med
Rom, var han den gallikanska kyrkans faktiske chef, som
hävdade statens makt över kyrkan och den franska kyrkans
oberoende av påven. Och till sist finna vi honom i strid
med de första bibelkritikerna.
Både den katolska och den protestantiska kyrkan hade
från medeltiden ärvt den s. k. inspirationsteorien, enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
