Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mellan klassicitet, barock och renässans - Renässansens epigoner - Den picareska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Agrippa. Men vad som är märkvärdigare: hon räckte honom
sin hand, glad att få ett beskydd, så klent det än var, ett
hem, om än hotat av utmätning, och allra märkvärdigast:
de så omaka kontrahenterna blevo verkligen lyckliga med
varandra. Äktenskapet blev dock ej långvarigt. De gifte
sig 1652, och åtta år därefter fick den stackars sjuklingen
sluta sina plågor: “Om det finnes ett helvete, så har jag
ingenting att frukta av det, ty jag har känt på det redan
här på jorden“.
Såsom författare utvecklade Scarron en mycket flitig
verksamhet; han skrev burlesker och travestier, komedier och en
roman. Det är med denna, som vi här närmast skola
sysselsätta oss.
Uppslaget till sin Roman Comique har Scarron fått från
Spanien, från Rojas’ Viage entretenido, och liksom där
skildras en resande teatertrupps öden. Men till detta
uppslag inskränker sig ock hans beroende av förebilden, och
utförandet är gjort efter levande fransk modell. En tid
trodde man, att det resande teatersällskap, kring vilket
romanen rör sig, varit Théâtre illustre eller den
landsortstrupp, som Molière tillhörde. Men såsom Chardon i en
skarpsinnig undersökning visat, är detta ett misstag; det
ifrågavarande sällskapet var i stället det, som stod under ledning
av en Filandre. Men detta bevisar i varje fall, att det är
verkligheten och en fransk verklighet, som här återgives.
Vi behöva blott höra början. En afton stannade en kärra
framför gästgivargården i staden Le Mans. Den drogs av
fyra magra kor och ett sto, vars föl som en tosing sprang
omkring kärran. Denna var lastad med koffertar, nattsäckar
och stora packor av målad väv, och på toppen av denna
pyramid satt en äldre dam, klädd till hälften på lands-, till
hälften på stadsmanér. Vid sidan av vagnen gick en ung
man med en stor plåsterlapp över ansiktet och med en bössa
på axeln; i bältet hängde en höna och en gås, som sågo ut
att vara skjutna i “det lilla kriget“. På huvudet bar han
en nattmössa, omvirad såsom en turban, och vid höften
dinglade en väldig pamp. Bredvid honom gick en gubbe,
som på ryggen bar en basfiol, så att han på avstånd såg
ut som en jättesköldpadda, promenerande på bakbenen. Det
besynnerliga sällskapet stannade framför krogen och
presenterade sig såsom skådespelare; den unge mannen hette Le
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
