Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mellan klassicitet, barock och renässans - Corneille - Förberedelserna för Corneilles drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig där icke kunna hämta någon konstnjutning, och Hardys
försök att skapa en tragedi, lämpad för scenen i Hotel de
Bourgogne, hade misslyckats. I stället uppfördes där efter
1610 blott tragikomedier samt några naiva pastorala och
mytologiska festspel. Betydelsen av Théophile de Viaus
insats ligger väl huvudsakligen däri, att han genom sitt i
tidens barocksmak hållna drama lockade de bildade klasserna
till teatern och därmed skapade en bland de viktigaste
förutsättningarna för en dramatisk konst: en litterär publik.
En rad av verkliga författare började nu, på 1620-talet,
att skriva för teatern: Racan redan 1619, Mairet 1625,
Rotrou 1628, Corneille, Scudéry och Du Ryer 1629 —
för att blott nämna de mest bekanta. Och icke minst betydde
det, att Frankrikes mäktigaste man, kardinal Richelieu, var
en så ivrig teatervän; i sitt palats lät han inrätta en privat
teater och sökte att på allt sätt uppmuntra den dramatiska
författarverksamheten.
Såsom nyss nämndes delade tragikomedien, farsen och
pastoralen väldet över scenen. Efter Pirame et Thisbé,
som ju snarare var en lyrisk tragedi än en pastoral, följde
troligtvis redan 1619 Racans Arthénice, ett pastoraldrama,
som skildrar samma preciösa herdevärld, som kort förut
blivit populär genom d’Urfés Astrée. Utom de smäktande
och trogna herdarna och herdinnorna utgöras personerna här
av en druid, en satyr, en vestal, en nymf och en trollkarl,
och denna fantastiska värld tänkes befinna sig strax utanför
Paris’ murar. Men så voro också levnadsvanorna i Arthénices
“Lutetia“ mycket olika mot i Racans Paris. Enligt vad
herden Damoclée upplyser, straffades där ett kyskhetsbrott
med döden:
Si ma fille est coupable, il faut que dans la flamme
Elle purge son corps en expirant son âme.
La loi de Lutesie, en faveur de nos dieux,
Condamne l’impudique à la flamme des cieux.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
