Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mellan klassicitet, barock och renässans - Corneille - Förberedelserna för Corneilles drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var Jean de Mairet, som därför har en viss betydelse såsom
Corneilles närmaste föregångare. Efter ett mindre betydande
förstlingsarbete debuterade han med den “pastorala
tragikomedien“ Sylvie, som uppfördes 1626 och som i själva
planen erinrar om prins Florizels och Perditas kärlekssaga
i Shakspere’s Vintersaga, men som därjämte svävar ut i
tämligen fantastiska trollhistorier; herdeelementet är här dock
fortfarande det övervägande. Men strax därefter kom Mairet
med ännu nya uppslag, dock knappast genom sitt förut orätt
daterade herdedrama Silvanire, som uppfördes 1629 och
trycktes 1631. Något estetiskt värde har stycket knappast,
och det tyckes heller icke hava vidare uppmärksammats av
samtiden; i själva verket var det blott en bearbetning av
ett aldrig spelat stycke av d’Urfé, som här dramatiserat
en episod i Astrée. Men även den litteraturhistoriska
betydelsen har överskattats. Det är sant, att Mairet har sökt
att tillämpa “reglerna“ även i ett scendrama, men alldeles
nytt var detta icke, ty vi hava flera efter italienskt mönster
skrivna pastoraler av Hardy, i vilka de iakttagas, trots det
att Hardy säkerligen ej känt till den nya teorien. Och så
gjorde man i allmänhet inom pastoralen, vars enkla handling
utan svårighet kunde begränsas till tjugofyra timmar och
där allt spelade i en skog. Silvanire hade således alls icke
den epokgörande betydelsen, som man en tid trodde, väl
huvudsakligen på grund av dess företal, till vilket vi strax
skola återkomma. Men just vid denna tid blev intresset
för “reglerna“ synnerligen livligt i Frankrike, och Mairet
vågade nu — vilket däremot var en nyhet — att för scenen
skriva en regelrätt tragedi, Sophonisbe, som uppfördes 1634.
I viss mån anknöt Mairet här till Hardy. Liksom i dennes
tragedier har kören även här fallit bort, och Sophonisbe
har även en livligare handling än plejadens tragedier i
allmänhet haft, ej dessa långa monologer, dessa omständliga
berättelser och den odramatiska budbäraren. Men å den
andra sidan skiljer sig den nya tragedien icke så litet från
Hardys. Mairets Sophonisbe skildrar liksom Trissinos
egentligen blott själva katastrofen, och här har Hardy således ej
lärt honom något. Men viktigast är dock, att Mairet här,
fullt medvetet, söker iakttaga den nya lagen om de “tre
enheterna“, vilken ännu varit okänd för Hardy. Handlingen
i Sophonisbe kräver blott tjugofyra timmar, och under denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
