Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mellan klassicitet, barock och renässans - Corneille - Le Cid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är den vekaste av Corneilles hjältinnor och Rodrigue den
minst skrupulöse av hans hjältar. Han utnyttjar hennes
svaghet till det yttersta; “de båda älskande tillbringa hälften
av sin tid med att uttrycka icke sina verkliga känslor, utan
dem, som de tro, att de borde hava. Chimène fordrar
Rodrigues död; Rodrigue ber två gånger Chimène att med
egen hand dräpa honom — osanning alltihop!“ Hon vill
ej hans död, och han vill blott framtvinga hennes beundran,
framlocka en bekännelse om, att hon trots allt dock älskar
honom. Det chevalereska erbjudandet är blott ett sätt för
honom att uttrycka, att han är värd hennes kärlek, och de
överbjuda varandra i ädla känslor, som i själva verket blott
äro glödande kärleksförklaringar.
Richelieu var emellertid icke nöjd blott med Scudérys
kritik, utan ville liksom hava ett sigill på dess befogenhet.
I det syftet lät han Scudéry vända sig till den då alldeles
nybildade Franska Akademien med en anhållan om dess dom
i tvisten. Akademien var likväl alldeles ovillig att åtaga
sig detta värv, som för övrigt stred mot dess stadgar, enligt
vilka akademien blott under den förutsättningen kunde
avgiva något omdöme om en utomståendes arbete, att denne
själv anhöll därom. Och det hade Corneille icke gjort. Men
kardinalen förstod att genomdriva sin vilja. Akademien fick
tillsägelse att lyda, och från Corneille framtvingades ett
halvt medgivande: “Messieurs de l’Académie peuvent faire
ce qu’il leur plaira“. Så började arbetet inom akademien
under kardinalens överinseende. Det blev ej lätt, ty än
tyckte Richelieu, att man begagnade för milda uttryck, än
så starka, att de kunde misstänkas för partiskhet. Men efter
att hava omredigerats en mängd gånger, blev slutligen
utlåtandet färdigt, huvudsakligen författat av Chapelain: Les
Sentiments de l’Académie françoise sur Le Cid. I det hela
ställer akademien sig på Scudérys sida, blott med vissa
reservationer, som tydligen tillkommit i syfte att giva det hela
ett sken av opartiskhet. Olyckligtvis gjorde akademien också
några förslag till förbättringar, som kasta ett visst skimmer
av komik över det lärda aktstycket. Corneille skulle hava
givit sitt drama ett annat slut — det skulle hava upptäckts,
att Don Gormas i själva verket ej var Chimènes far eller
att han i duellen blott blivit sårad, ej dödad!!
Emellertid har man mycket överdrivit betydelsen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
