Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kampen mellan klassicitet, barock och renässans
- Corneille
- Horace, Cinna och Polyeucte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
roi se fait un demi-dieu“. Horace anklagas för
systermordet, men får försvara sig och gör detta i ordalag, som
erinra om dem, som Balzac använder i Le Prince:
Sire, on se défend mal contre l’avis d’un roi,
Et le plus innocent devient soudain coupable,
Quand aux yeux de son prince il paroît condamnable,
C’est crime qu’envers lui se vouloir excuser:
Notre sang est son bien, il en peut disposer;
Et c’est à nous de croire, alors qu’il en dispose,
Qu’il ne s’en prive point sans une juste cause.
Han önskar döden. Men hans gamle far tar då till ordet
för honom: endast kärleken till Rom har lett hans hand,
ty hade han mindre älskat sitt land, hade han varit mindre
brottslig. Och här tillåter sig Corneille en ganska
karaktäristisk avvikelse från sin källa, Livius’ romerska historia.
Där hade Horatius av duumvirerna dömts till döden, men
vädjat till folk-församlingen, som efter faderns försvarstal
frikänt honom. Här däremot gör den gamle ett utfall mot
“le peuple stupide“, som ej kan vara domare över en mans
ära och vars meningar ständigt skifta:
C’est aux rois, c’est aux grands, c’est aux esprits bien faits,
A voir la vertu plaine en ses moindres effets;
C’est d’eux seuls qu’on reçoit la véritable gloire.
Efter detta är det konungen, ej folket, som frikänner
Horace: “guerrier trop magnanime! Ta vertu met ta gloire
au dessus de ton crime“.
Corneille själv var medveten om styckets kapitalbrist.
Han hade iakttagit de två enheterna, tidens och rummets,
men han hade försummat den viktigaste: handlingens. Hjälten
är, såsom Corneille själv påpekar, utsatt för två “faror“,
först döden på stridsfältet, sedan döden såsom förbrytare,
och vi få därför två tragedier i stället för en. Han kunde
hava tillagt, att den sista alls ej intresserar oss. Den
brutale systerdråparen har redan, då hans tragedi börjar,
förverkat all den sympati, som fosterlandskämpen vunnit. Att
han slipper undan galgen, kan ju möjligen motiveras med
hans föregående bedrift. Men med denna benådning får han
också nöja sig, skulden är betald, och Horace har ingen
beundran eller ens medkänsla att fordra varken av Rom
eller av oss.
Horace lär ej hava behagat den publik, som kort förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:45:13 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/4/0166.html
