Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mellan klassicitet, barock och renässans - Corneille - Horace, Cinna och Polyeucte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
applåderat åt Cids fronderi, och först senare, då Richelieus
idéer verkligen trängt igenom, blev Horace med sina stolta
tirader ett av den franska publikens älsklingsstycken. Men
dess mera slog Corneilles nästa drama, Cinna, an, och
konstnärligt torde detta nog vara hans bästa. Handlingen är
även här dramatiskt spännande. Huvudpersonerna äro
Augustus, Emilie och Cinna. Cinna är dotterson till
Pompejus och såsom sådan en fiende till det nya kejsardömet,
vilket visserligen skänkt Rom fred och lycka efter terreurens
blodsorgier, men som dock krossat den republikanska
friheten. Denna börd skulle likväl ej hava gjort den veke
Cinna till konspiratör, så vida han ej älskat Emilie, dramats
fanatica. Hon är dotter till Augustus’ forne lärare, som
denne under terreuren dödat, och det är honom hon vill
hämnas. Blott under det villkoret vill hon räcka Cinna sin
hand, att han mördar Augustus och återställer republikens
frihet. Men å den andra sidan har Augustus överhopat
båda med välgärningar; Émilie har han upptagit i sitt hus
nästan såsom egen dotter, Cinnas fronderi har han glömt,
och efter Mæcenas’ död har han upphöjt honom till sin
närmaste förtrogne. Detta är styckets förhistoria, som
framlägges i den första akten, varjämte vi där få veta, att
Augustus dagen därpå skall mördas vid en religiös fest på
Capitolium. Cinna har haft ett möte med de övriga
sammansvurna, varvid planen diskuterats. Han hade till dem
hållit ett glödande tal om Roms frihet — naturligtvis utan
att nämna något om sitt verkliga motiv — och fått hela
församlingen med sig.
Men så kommer i början av den andra akten ett alldeles
nytt uppslag. Augustus — världshärskaren, som fått nog
av maktens berusning — känner sig trött på denna makt,
som blott skapat hat och försåt, han har blivit en
melankoliker, en drömmare, som frivilligt vill draga sig tillbaka
till privatlivet och nedlägga sin spira. Men innan han fattar
sitt beslut, vill han rådföra sig med sina båda närmaste
vänner, Cinna och Maxime — sammansvärjningens ledare.
Cinna kan således utan ett förrädiskt mord på sin välgörare
nå sitt mål. Men — han avråder Augustus på det
bestämdaste från ett dylikt steg, framhåller Augustus’ plikt
mot staten och utvecklar i kraftiga ord det nya kejsardömets
välsignelse för Rom. Augustus känner sig övertygad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
