Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mellan klassicitet, barock och renässans - Corneille - Horace, Cinna och Polyeucte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avstår, om än ogärna, från sin plan. Cinnas verkliga
bevekelsegrunder komma här således fram: det är ej Roms
frihet, som är hans mål, utan Émilies kärlek, som han blott
genom mordet kan nå, och därför vill han hindra, att
Augustus drager sig tillbaka och bryter udden av den
politiska sammansvärjningen. Och längre fram få vi blicka
in också i de övriga frihetsvännernas motiv. De äro alla
mer eller mindre förfallna individer, som genom en
statskupp önska komma sig upp — således en kritik av Fronden
före Fronden.
I de båda följande akterna utvecklas intrigen vidare.
Maxime, som också älskar Émilie och vill bliva av med
Cinna, förråder de sammansvurna, och vid den femte aktens
början har Cinna kallats till Augustus utan att han vet
varför. De scener, som nu följa, höra till de mest dramatiska
i hela den franska litteraturen. Augustus ber Cinna taga
plats och lyssna till honom utan att avbryta, och så
börjar han, lugnt och värdigt, att framlägga allt, vad han
gjort för honom: “Cinna, tu t’en souviens, et veux
m’assassiner“. Cinna störtar upp för att bestrida denna
oväntade beskyllning, men med samma vemodsfulla lugn erinrar
Augustus honom om hans löfte att ej avbryta och fortsätter
sedan med att redogöra för sammansvärjningens detaljer.
Cinna finner nu, att allt är upptäckt och att det gagnar
till intet att neka. Han slår därför om och utvecklar sitt
stolta frihetsprogram: “Je suis Romain et du sang de
Pompée.“ Men så kommer ännu ett uppslag. Émilies
delaktighet i komplotten har blivit upptäckt, hon kommer in,
och det blir en tvist mellan de älskande. Var och en vill
rädda den andra och taga skulden på sig. Men
världshärskaren avbryter dem och räcker sin hand åt Cinna med
de odödliga orden: “Soyons amis, Cinna!“ — han har glömt
och förlåtit. Förkrossade sjunka de brottsliga till hans
fotter, och hans mildhet har förmått vad straffet icke
kunnat: förvandlat fienderna till vänner.
Polyeucte rör sig inom en annan värld och var ett djärvt
försök att åter bringa det religiösa dramat upp på scenen.
Såsom vi erinra oss hade ett förbud mot de gamla religiösa
medeltidsspelen utfärdats 1548, och sedan torde knappast
något dylikt drama hava uppförts i Hotel de Bourgogne.
Att Corneille åter tog upp det, berodde nog på intryck från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
