Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mellan klassicitet, barock och renässans - Corneille - Horace, Cinna och Polyeucte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Spanien, där dylika stycken voro ytterst populära. Den
högsta smakdomstolen, i Hotel de Rambouillet, där Corneille
först uppläste sitt stycke, gillade dock ej denna nyhet —
man hade här en känsla av profanation — men den stora
allmänheten dömde olika, och Polyeucte lär hava blivit en
ganska god kassapjes. I viss mån erinrar stycket om Horace.
Liksom där den politiska fanatismen förhärligats, förhärligas
här den religiösa.
Styckets hjälte är Polyeucte, en högättad armenier av
kungligt blod, som är gift med Pauline, dotter till den
romerske ståthållaren Felix. Pauline har emellertid i Rom
haft en annan kärlek, filosofen Sévère. Men han var fattig,
och den praktiske Felix hade ej velat hava honom till måg,
utan i stället gift bort dottern med den förmögne och
förnäme Polyeucte. Kalkylen visade sig emellertid felaktig.
Sévère räddar kejsar Decius och blir i följd därav den
mäktigaste mannen i riket. I början av stycket får Felix veta,
att Sévère skall komma till Mélitène, Armeniens huvudstad,
och där förrätta ett stort offer till gudarna. Felix fruktar
den mäktiges hämnd och ber Pauline att lägga sig ut hos
den forne adoratören. Men hon vägrar, ty hon känner sig
ej nog stark att återse den man, hon aldrig kunnat glömma
och som hon ej längre har rätt att älska. Till sist lovar
hon dock att träffa honom. I den andra akten sker mötet
mellan dem. Den stora offerfesten har blott varit en
förevändning, och det verkliga skälet till Sévères resa har varit
hans önskan att få återse Pauline. Om hennes äktenskap
är han okunnig. Men just innan de råkas, får han av sin
förtrogne höra den förfärande sanningen, och mötet mellan
båda blir nu ett farväl för evigt. Pauline kan och vill ej
svika sin plikt som Polyeuctes maka, och den ädelsinnade
Sévère respekterar hennes känslor. Denna scen är
onekligen genomandad av en nobless i uppfattningen och en
finhet i den psykologiska analysen, som Corneille aldrig förut
nått. Men genom Polyeucte får dramat nu en ny vändning.
I den första akten få vi höra, att han hemligen vunnits
för kristendomen, och i den andra kommer han just från
dopet. I ett nu har han därmed förvandlats till en
glödande kristen, som brinner av begär att få lida
martyrdöden och som vill infinna sig vid den stora offerfesten för
att där kullstörta avgudastoderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
