Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Den nya societeten - De La Fayette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det, även sedan lyckans sol börjat lysa över den förbisedda
och prinsessan blivit förmäld med konungens broder och
föremål för svågerns kärlek. Men hon trängde sig aldrig
fram i förgrunden, höll sig diskret tillbaka och var nöjd
med det inflytande, hon kunde hava, utan att skaffa sig
fiender genom den avund, som en öppen hovgunst kunnat
skapa. Samma takt visade hon såsom författarinna.
Författarskapet till sina romaner erkände hon aldrig, utan var
nöjd med, att alla visste, att hon skrivit dem. Den politiska
roll, hon spelade, såsom hemlig agent för regentinnan av
Savoyen, var också obekant för hela världen, som ansåg
henne stå fjärran från all politik.
Med La Rochefoucauld, som hon väl träffat förut, blev
hon först efter 1665 närmare bekant. Hon var då 31, han
52 år gammal. Till en början kände hon sig väl
tillbakastött från denne skarpsynte observatör, och i brev uttalade
hon sin avsky för hans immoraliska maximer. Men avskyn
försvann, och mellan båda uppstod ett förhållande, som
denna tid med sin breda uppfattning i dylika ting betraktade
såsom fullt legitimt och sympatiskt. Man diskuterade, om
det var kärlek eller blott vänskap, försäkrade det senare,
men trodde tydligen det förra. I varje fall fick La
Rochefoucauld en stor betydelse för hennes följande själsliv: “Il
m’a donné son esprit, mais j’ai réformé son coeur“ —
plägade hon säga. Det sista var kanske icke så alldeles
sant, ty La Rochefoucauld var icke längre vid den ålder,
då man förändrar sin livsuppfattning. Men säkert är, att
han inverkat på henne, och hennes främsta roman, La
Princesse de Clèves, skrevs med hans samverkan.
Likväl får man ej heller överdriva hans inflytande på
henne, ty såsom en originell författarpersonlighet hade
grevinnan framträtt redan före bekantskapen med La
Rochefoucauld. Men att denna personlighet fulländades, berodde
nog på intryck från maximernas författare. Hon hade
debuterat redan 1662 med La Princesse de Montpensier. På
den, som utan någon historisk syn på litteraturen läser
denna roman, gör den måhända föga intryck. Där händer
just ingenting, och det hela verkar snarast såsom ett utkast
till en roman än såsom en sådan. Hjältinnan har såsom
ogift älskat hertigen av Gruise, men har av politiska skäl
förmälts med hertigen av Montpensier. Finkänslig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
