Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Den nya societeten - De La Fayette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prinsen av Nemours, och båda förälska sig genast i varandra.
Ädelsinnad och plikttrogen ryggar hon emellertid tillbaka
för en brottslig kärlek, söker bekämpa den, undviker
sorgfälligt Nemours sällskap och flyttar slutligen med sin man
till ett lantgods för att där söka glömma sin böjelse. Det
hela är således en kärlekshistoria, men spelar alldeles inom
hjältens och hjältinnans själsliv, utan att de annat än helt
flyktigt råkas inom sällskapslivet. Men lidelsen blir henne
för stark, och i sin förtvivlan beslutar hon sig för ett steg,
som blir ödesdigert. Hennes man, som intet misstänker,
hade en gång förklarat, att om hans maka skulle meddela
honom, att hon älskade en annan, så skulle han glömma
sin ställning som äkta man för att råda och beklaga henne.
Hon känner och vördar hans själsadel, och det är hos honom
hon nu vill söka hjälp, hon tar honom till sin förtrogne
och yppar sin böjelse. Men utgången av detta samtal —
en mästerligt skildrad scen, krisen i romanen — blir
naturligtvis en helt annan än hon väntat. Hertigen, som
lidelsefullt älskar sin gemål, lyckas väl lägga band på sin
förtvivlan, talar till henne med ömhet och värdighet. Men
hans svartsjuka har blivit väckt, och olyckligtvis har även
en annan hört detta samtal. Prinsen av Nemours, ur stånd
att kuva sin passion, har smugit sig till hennes lantgods för
att uppfånga en skymt av den älskade, och osedd får han
höra samtalet, genom vilket han först får veta, att han är
älskad. Till råga på olyckan får en av hertigens förtrogne
någon tid därefter se honom i trakten, och hertigen blir nu
övertygad om sin makas otrohet. Härav blir han så gripen,
att sorgen lägger honom på sjukbädden och han dör. Men
nu först är en förbindelse mellan Nemours och hertiginnan
omöjlig. Mellan dem står, den döde, och hon förblir hans
minne trogen. I stället att förenas skiljas de för evigt. På
Nemours utöva väl åren sin makt, och så småningom
bleknar minnet av hans ungdoms kärlek. Men i stum sorg drar
hon sig tillbaka från världen — kvinnan är trofastare än
mannen.
Vari ligger det nya i denna, i en så diskret ton hållna
roman? Jag har redan påpekat stilen, som är densamma
som i debutarbetet, endast mera fulländad. I Le grand
Cyrus begagnas så många ord som möjligt, här så få som
möjligt, och grevinnan de La Payette har gjort allvar av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
