Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Högklassiciteten
- Boileau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och i fortsättningen heter det:
Bienheureux Scutari[1], dont la fertile plume
Peut tous les mois sans peine enfanter un volume,
Tes écrits, il est vrai, sans art et languissants
Semblent être formés en dépit du bon sens.
Mais ils trouvent pourtant, quoi qu’on en puisse dire,
Un marchand pour les vendre et des sots pour les lire.
Och om den mäktige Chapelain, som hade i uppdrag att
föreslå de litterära pensioner, som utdelades av regeringen,
heter det i den fjärde satiren: Chapelain vill skriva vers, och
det är just hans galenskap. Men om än de tarvligaste
bläcksuddare på Ménages litterära soiréer vissla åt hans
hårda, epitetuppfyllda verser, hindrar det icke, att han själv
applåderar dem och med yttersta lugn tar försteget framför
Vergilius på Parnassen. Vad skulle han väl göra, om någon
djärvt ryckte bort bindeln från hans ögon och läte honom
se dessa verser, utan styrka och behag, byggda på två
högtravande ord liksom på två styltor, och hans meningslösa
fraser, den ena stridande mot den andra?
Av dylika anfall vimlar det i satirerna, och på samtiden
böra de hava verkat såsom Strindbergs Nya Riket på
1880-talet. Anfallen framkallade också en ursinnig förbittring,
och Boileau överhöljdes med motskrifter, författade av de
anfallna och deras vänner, Cotin, Pradon, Desmarets,
Boursault m. fl. Ty en dylik litterär kritik, så outvecklad den
än förefaller oss, var då något alldeles nytt, om man frånser
striden om Le Cid. I regeln berömde man blott varandras
arbeten, och dessa panegyriska, schablonmässigt prisande
dikter avtrycktes ofta i de upplagor, som utgåvos.
Visserligen kunde man också anfalla en författare, men i så fall
nästan alltid av personlig anledning. Här däremot var det,
såsom Boileau framhöll i företalet till satirerna, författaren,
icke personen, som angreppet gällde. Och viktigast av allt:
det var en hel litterär smakriktning, som han anföll — det
var Chapelains träaktiga “epos“ la Pucelle, de preciösa
romanernas och de romaneska dramernas onatur, burlesken
och tidens många smickerdikter, med ett ord: hela den
litteratur, som var på högsta modet vid 1660-talets början.
Och han inskränkte sig ej blott till att klandra, ty mot
[1] Den genomskinliga pseudonymen för Georges de Scudéry, under vars
namn systern utgav sina romaner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:45:13 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/4/0216.html
