Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Boileau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
onaturen och poesilösheten satte han upp Molières så
natursanna dikt.
Men satirerna voro ännu blott förpostfäktningen. Boileau
anfaller, såsom Brunetière anmärker, den gamla litteraturen
ännu blott så att säga av instinkt. Han klandrar och han
berömmer, men utan att giva några skäl, utan att utveckla
några litterära principer. Det utförliga, samlade programmet
kom först senare fram i L’art poétique.
Redan på 1660-talet skrev han emellertid en
prosasatir, en Lukianos-efterbildning, Les Héros de Roman, där
han klarare framlade sin synpunkt. Den trycktes, av hänsyn
till Madeleine de Scudéry, väl först 1710, men blev genast,
1664 eller 1665, bekant i manuskript. Lukianos låg
tydligen mera för Boileau än Juvenalis och Horatius gjort, och
han har verkligen fått med något av den lukianska satirens
uppsluppna fantasi och dess respektlösa studentlynne.
Händelsen tilldrager sig i underjorden, i Plutos rike, där ett
uppror hotar att utbrista bland skuggorna; Prometheus,
Tantalus, Sisyphus, alla dessa fruktansvärda väsen, hava
börjat röra på sig. Men Pluto är lugn och vill till sitt
bistånd kalla alla de berömda hjältar, som vistas i hans
rike. Diogenes ber honom emellertid icke lita allt för
mycket på dem, ty de s. k. hjältarna äro i själva verket
en samling galningar. Och den revy, som nu börjar, ger
honom rätt. Först kommer den store Cyrus, åt vilken
Pluto vill anförtro överbefälet. Men för det första har han
nu ändrat namn och kallar sig Artamène. “Artamène!
Var har han fiskat upp det namnet. Det kan jag ej erinra
mig, att jag läst om.“ “Jag ser, att du icke är vidare
inne i din historia.“ “Jag? Jag kan min Herodotus lika
bra som någon annan.“ “Gott! Kan du då säga mig,
varför Cyrus har erövrat så många länder, tågat igenom
Asien, Medien, Hyrkanien, Persien och skövlat mer än halva
världen?“ “Det var en enkel fråga! Därför att han var
en ärelysten furste, som ville lägga hela jorden under sitt
välde.“ “Visst inte. Det var därför att han ville befria
en bortrövad prinsessa.“ “Vilken prinsessa?“ “Mandane.“
“Mandane?“ “Ja! Och vet du, hur många gånger hon
har blivit bortrövad? Åtta gånger.“ “Då får man säga,
att det är en skönhet, som passerat genom många händer.“
“Det är ju sant. Men alla dessa rövare ha varit de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
