Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Högklassiciteten
- Boileau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Quelle fureur, dit-il, quel aveugle caprice,
Quand le dîner est prêt, vous appelle à l’Office?
De votre dignité soutenez mieux l’élat.
Est-le pour travailler que vous êtes prélat?
A quoi bon ce dégoût et ce zèle inutile?
Est-il donc pour jeuner Quatre-temps ou Vigile?
Reprenez vos esprit et souvenez-vous bien,
Qu’un dîner réchauffé ne valut jamais rien.
Och så satte han fram den rykande soppan. Den
förbittrade prelaten sneglade först blott på det ångande fatet,
men gripen av en helig vördnad för en dylik Guds gåva
blir han först stum, men ger så vika och sätter sig till
bords. Den trogne Gilotin får sedan ta in en skinka,
fylla hans bägare med vin och till sist duka fram
desserten. Först därefter bryter ovädret lös.
Men dylika, nästan holländska genrebilder finnas många i
dikten, och hade Boileau inskränkt sig till dem, till det,
som var hans styrka, realismen, så skulle han hava
åstadkommit ett mästerverk.
Till 1670-talet höra ock de flesta av hans tolv epistlar.
Att han kom att skriva dylika, berodde naturligtvis på
hans ärelystnad att bliva Frankrikes Horatius. Denne hade
börjat med satirer, sedan övergått till epistlar och slutat
med en Ars poetica. Boileau genomgick samma
utvecklingsgång, men avhöll sig klokt nog från att tävla med lyrikern
Horatius, ty för all lyrik stod han kanske mera främmande
än någon annan skald. Skillnaden mellan Boileaus satirer
och epistlar är ej stor, lika liten som mellan Horatius’ satirer
och epistlar. Men i bägge fallen röja epistelförfattarna
större mognad, och några av Boileaus epistlar höra till det
yppersta han skrivit. Innehållet är ganska växlande. Några
äro riktade till Ludvig XIV, som dels prisas såsom erövrare
och hjälte, dels såsom fredsfurste, men i intetdera fallet kan
Boileau sägas vara lyckad, ty den heroiska epiken låg nästan
lika litet för hans röst som lyriken. Dessa epistlar äro
därför snarast rena barockpoem, braskande och tomma, någon
gång t. o. m. rent smaklösa, som då Boileau vid skildringen
av Rhenövergången talar om, huru konungen livar hela
hären genom sitt mod, men låter honom samtidigt “beklaga,
att hans storhet höll honom kvar på stranden“. Det
fordrades onekligen Ludvig XIV:s abnorma självkänsla för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:45:13 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/4/0220.html
