Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Molière - De första striderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Molière är det också två bröder, men de båda sönerna ha
här ersatts av två föräldralösa flickor. Det närmaste
uppslaget härtill har han fått av ett spanskt stycke, Mendozas El
Marido hace mujer, som han likväl ändrat i en mängd
väsentliga punkter — så äro de unga flickorna hos Molière två
unga fruar i det spanska dramat. Innehållet i Molières
komedi är enkelt. Den ene brodern är överseende och
oegennyttig, och ehuru han är den äldre av båda, tvekar hans
pupill ej att räcka honom sin hand. Sganarelle, den andre
brodern, är en förstockad egoist, som vill tvinga sin unga
myndling till ett äktenskap, som just därför bjuder henne
emot, stänger in henne och lägger alla möjliga band på
hennes frihet. Men detta tvång gör henne blott mer
uppfinningsrik. Hon har förälskat sig i en ung man, och
skämtet i stycket består däri, att hon gör Sganarelle till
budbärare emellan sig och älskaren, som först genom
Sganarelle själv blir underrättad om den unga flickans böjelse.
Till sist är det Sganarelle, som rent av driver dem i
varandras armar. Stycket har således samma uppsluppna
friskhet som Molières farser, men begagnar sig alls icke av
farsens stereotypa förvecklingar och situationer, utan är
verkligen en komedi, som å den andra sidan alls icke smakar
av antikimitation — det skulle i så fall vara beträffande
själva scenen, som är den attiska komediens “gata“ med
“grannarnas“ hus. Men figurerna äro rent franska, och
redan här finna vi detta psykologiska drama, som sedermera
vidare utvecklades av klassicitetens båda stora dramatiker,
Molière och Racine, särskilt dess intresse för den kvinnliga
psykologien. Någon egentlig intrig såsom i det förut av
fransmännen ständigt imiterade italienska dramat förekommer
här icke, utan hela handlingen utvecklar sig fullt naturligt
ur de psykologiska förutsättningarna. Byggnaden är klassiskt
enkel, och för att finna, vilka framsteg Molière under dessa
år gjort, behöver man blott kasta en blick tillbaka på Le
Dépit amoureux med dess så inkrånglade handling.
Men liksom Les Précieuses ridicules har också detta drama
en social innebörd, och en vida djupare. Barockens falska
idealism hade ju varit en reaktion mot renässansens
naturalism. Med Molière vände denna naturalism tillbaka, och det
är något av Rabelais’ världsåskådning, som här i mera
urbana uttryck går igen. Vi minnas huvudregeln för klostret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
