Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Högklassiciteten
- Molière
- De första striderna
- Tartuffe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Desden, var ett hastverk. Endast den första akten hann
Molière att avfatta på vers; de andra äro på prosa.
Alltsammans måste nämligen vara färdigt till den stora hovfest,
som under flera dagar i följd firades i Versailles och som
är bekant under namnet Les Plaisirs de l’Ile enchantée.
Men båda komedierna hade en god sak med sig: de gjorde
konung Ludvig välvilligt stämd mot Molière. Och mer än
eljes behövde denne nu hans stöd, ty det var under samma
festdagar, den 12 maj 1664, som han inför konungen
uppförde sin mest brännbara komedi — de tre första akterna
av Tartuffe.
TARTUFFE
I sina föregående komedier hade Molière angripit
preciöserna och “markiserna“, och såsom vi sett voro dessa
ingalunda några ofarliga motståndare. Men med Tartuffe
utmanade han en ännu mäktigare fiende, kyrkan, och striden
om Tartuffe blev i viss mån en “upplysningens“ kamp mitt
i absolutismens och ortodoxismens århundrade. Angrepp på
kyrkan och på skenheligheten voro ju ingalunda nya. Vi
ha mött dem under medeltiden, i fableauerna och i Roman
de Renard, under renässansen hos Boccaccio och Massuccio,
längre fram hos Machiavelli och Aretino, t. o. m. hos
spanjorerna. Men hos Molière ha dessa anfall en annan klang,
de få ett sedligt allvar, äro icke längre ett malitiöst skämt,
utan bäras av ett mäktigt socialt patos av samma art som
Voltaires “Écrasez l’infâme!“
Personerna i stycket sönderfalla i två grupper: “världens
barn“ och “de fromma“, och bägge grupperna äro ganska
skarpt individualiserade. Bland de förra möta vi Orgons
båda barn, sonen Damis, hetlevrad och obetänksam, men
med ett gott hjärta, dottern Mariane, undergiven
föräldraviljan, men med en naturlig motvilja mot hyckleriet, Orgons
maka, en bland Molières finast tecknade kvinnogestalter,
klok, sund och god, kammarjungfrun, som representerar
folkets oförvillade instinkt, råbarkad, men med förmågan
att slå huvudet på spiken, och Cléante, som framlägger
Molières eget program, “la réligion d’un honnête homme.“
Men dessa figurer äro dock mera skizzerade, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:45:13 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/4/0257.html
