Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Racine - Racines biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man då kunna tillfredsställa så kinkiga granskare? Saken
vore lätt, så framt man ville göra våld på en sund smak.
Det behövdes blott att göra sig oberoende av det naturliga
och slå sig på det märkvärdiga. I stället för en enkel
handling med få förvecklingar, sådan den bör vara, om
den skall tilldraga sig på en enda dag och som, i det den
gradvis skrider mot upplösningen, uppbäres blott av de
handlande personernas intressen, känslor och lidelser — i
stället för en enkel handling behövdes det blott att fylla
denna med en massa av händelser, som kräva åtminstone
en månad, med ett stort antal teatertrics, som verka dess
mera överraskande, ju mindre sannolika de äro, och med
en oändlig mängd deklamationer, i vilka man låter aktörerna
säga just motsatsen mot vad de borde säga.“ Adressen till
Corneille missförstods ej av någon.
Motståndet var emellertid ännu så pass starkt, att det
dröjde åtskilliga år, innan detta överlägsna stycke kunde
slå igenom. Till en del berodde den ringa framgången
kanske därpå, att Madame Du Parc året förut avlidit och
således ej kunde utföra Agrippines roll. Racine, som tyckes
hava varit uppriktigt fästad vid henne, sörjde henne djupt.
Men han hade en lycklig förmåga att glömma, och då
Hotel de Bourgogne vid påsken 1670 fick en ny primadonna,
Mademoiselle de Champmeslé förälskade sig Racine genast
i henne, och det var för henne han sedermera skrev alla
sina tragedier, i vilka hon städse utförde den kvinnliga
huvudrollen och utförde den med en talang, som enligt
samtidens vittnesbörd skall hava varit oöverträfflig. Den
första nya roll, som hon skapade, var hjältinnan i Racines
Bérénice (nov. 1670). De första representationerna hade
till hälften karaktären av ett slag mellan Racines och
Corneilles partier, ty även den senare hade låtit förmå sig
att skriva en tragedi med samma ämne, Tite et Bérénice,
som uppfördes av Molières trupp. Till en början tyckes
Corneille hava segrat — att döma av de stora recetterna —
men åhörareantalet tunnades allt mera av, och i början av
mars måste pjäsen efter tjugoen representationer läggas ned.
Striden slutade med en avgjord seger för Racine, trots det
att en abbé de Villars mot honom utgivit en särskild skrift,
Critique de Bérénice. Vid hans följande stycken — Bajazet
(1672), Mithridate (1673) och Iphigénie (1674) —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
