Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Racine - Racines främsta tragedier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamle översteprästen äger profeternas bergfasta tro och vet,
att Jahve själv skall strida för sitt folk och för Davids ätt.
I den andra akten har Athalie, plågad av en hemsk
dröm, trängt in i det heliga templet, och där ser hon vid
altaret just den unge gosse, som hon förut skådat i drömmen.
Hon låter då förekalla honom, och han uppges vara ett
föräldralöst barn vid namn Eliacin. Men hon känner sig
hemlighetsfullt dragen till honom och erfar på samma gång
en oförklarlig, dunkel fruktan. Vem är då denne
gåtfulle pilt?
Mais de vos premiers ans quelles mains ont pris soin?
JOAS.
Dieu laissa-t-il jamais ses enfants au besoin?
Aux petits des oiseaux il donne leur pâture.
Et sa bonté s’étend sur toute la nature.
Tous les jours je l’invoque; et d’un soin paternel
Il me nourrit des dons offerts sur son autel.
ATHALIE.
Quel prodige nouveau me trouble et m’embarasse?
La douceur de sa voix, son enfance, sa grâce,
Font insensiblement à mon inimitié
Succéder... Je serais sensible à la pitié?
— — — — — — — — — — — — — —
Quels sont donc vos plaisirs?
JOAS.
Quelque fois à l’autel
Je présente au grand prêtre ou l’encens ou le sel.
J’entends chanter de Dieu les grandeurs infinies;
Je vois l’ordre pompeux de ses cérémonies.
ATHALIE.
Hé quoi? vous n’avez point de passe-temps plus doux?
Je plains le triste sort d’un enfant tel que vous.
Venez dans mon palais, vous y verrez ma gloire.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
