Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - De första engelska upplysningsfilosoferna - Locke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men han insåg icke, att människan potentiellt, genom arv
från föregående generationer, äger visserligen ej de
medfödda idéer, som Herbert av Cherbury antagit, men vissa
åskådningar, vissa sätt att uppfatta tillvaron, att bilda
föreställningar och att tänka, som icke bero på uppfostran, utan
ligga i själva människonaturen, hos den nyfödde ännu blott
såsom anlag, vilka först senare utvecklas. Men å den andra
sidan var det dock ganska naturligt, att den första
vetenskapliga psykologen — och det var dock Locke — icke
fått blicken öppnad för det omedvetna själslivet; ett studium
härav tillhör ett senare skede i psykologiens utveckling. Och
det var först Lockes lärjunge, Shaftesbury, som skulle giva
denna lära om de medfödda idéerna en djupare och mera
vetenskapligt riktig innebörd.
Den egentliga undersökningen av det mänskliga intellektet
börjar först med den andra boken, och trots sin populära
framställning har Locke här ej undgått missförstånd. Han
liknade nämligen människosjälen vid ett oskrivet pappersark,
som blott genom erfarenheten tecknas med bokstäver och
får ett innehåll. På detta tog man fasta och förmenade,
att all kunskap enligt Locke kom från yttervärlden, att
människosjälen blott var en spegel, som osjälvständigt
uppfångade och återgav dessa intryck. Det var från denna
sats, som 1700-talets sensualistiska filosofi utgick. Men i
själva verket utvecklar Locke själv sin tanke på ett helt
annat sätt. All kunskap stammar visserligen ytterst från
erfarenheten. Men denna erfarenhet är dels en yttre, dels
även en inre. Genom våra fem sinnen mottaga vi intryck
av yttre föremål, av gult och vitt, av hetta och kyla, av
sött, bittert o. s. v., och dessa intryck kalla vi sensationer.
Men jämte denna yttre erfarenhet hava vi även en inre.
Vi uppfatta nämligen också vår själs verksamhet vid
mottagandet av dessa yttre intryck, och denna inre erfarenhet
kalla vi reflexion. Redan genom antagandet av denna inre
erfarenhet såsom kunskapskälla skiljer sig Locke från de rena
sensualisterna Hobbes och Gassendi samt de följande Helvetius
och Condillac. Men han gör det ännu mer i fortsättningen
av sin undersökning. I den yttre och inre erfarenheten
hava vi visserligen allt råmaterial för vår kunskap. Men
också blott råmaterialet. Verklig kunskap uppkommer först
därigenom, att det mänskliga intellektet, som vid mottagandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
