Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - De första engelska upplysningsfilosoferna - Locke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av de nyss nämnda intrycken varit passivt, självverksamt
bearbetar dessa förnimmelser och genom sammanbindning,
jämförelse och abstraktion bildar föreställningar och begrepp.
I själva verket är det således denna bearbetning av
intrycken, som är den egentliga källan till vår kunskap, icke
erfarenheten i allmänhet, ännu mindre sensationerna. Genom
sensationerna få vi blott tingens kvaliteter: hårdhet,
utsträckning, färg o. s. v. Men genom intellektets egen
verksamhet fattas dessa kvaliteter såsom inhærerande hos ett
bestämt substrat, ett ting. Vad detta ting eller denna
substans i själva verket är, veta vi icke; det är ett obekant
“något“, som vi blott känna genom dess kvaliteter, vilka
av oss kombineras till ett helt, som således är en skapelse
av oss och som ger en lika litet verklig bild av själva tinget
som skrivtecknen giva av ett begrepp. Till själva tinget
komma vi icke, blott till de intryck, som tinget gör på oss.
I den tredje boken undersöker han språket såsom tecken
för de mänskliga föreställningarna och uppvisar skarpsinnigt
dess brister i detta avseende.
Det var företrädesvis på den nu refererade delen av Lockes
undersökning, som de följande upplysningsfilosoferna stödde
sig, men genom dem utvecklades lockeanismen — mot Lockes
egen ståndpunkt — till ren sensualism, hos några till
materialism. Härtill inbjödo onekligen vissa uttryck hos Locke; så
t. ex. hade han yttrat: “det är icke omöjligt och innebär
icke någon motsägelse, att den substans, som har förmågan
att stundom tänka, i sig själv är materiell.“ Men i själva
verket avsåg Locke själv alls icke att leda forskningen in i
de radikala banor, dit den med Voltaire och encyklopedisterna
kom. Han stammade från ett religiöst, puritanskt hem och
ville minst av allt undergräva den religiösa tron. Tvärtom
var det hans hopp att genom sina undersökningar kunna
befästa denna.
Denna tendens kommer särskilt fram i den fjärde boken,
där han undersöker de olika graderna av visshet. Det
sensitiva vetandet, som vilar på erfarenheten, kunskapen om den
kroppsliga världen, ger icke någon full visshet, utan blott
en hög grad av sannolikhet, och här har Locke genom
förmedling av den förut omtalade Cambridgeskolan upptagit
Platons tanke om omöjligheten av ett verkligt vetande om
en värld, som befinner sig i en ständig förändring. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
