Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - De första engelska upplysningsfilosoferna - De engelska fritänkarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den mest begåvade av de engelska fritänkarna var John
Toland, vilken började såsom en anhängare av Locke. Hans
Christianity not mysterious (1696) avser ännu att bevisa den
evangeliska kristendomens överensstämmelse med
förnuftsreligionen, ehuru visserligen å den andra sidan kristendomen
genom inflytande från de hedniska religionsformerna och
filosofskolorna fått åtskilliga tillsatser — sakramenten,
treenighetsdogmen o. s. v. — som äro förnuftsvidriga. Trots
syftet att försvara både uppenbarelse och underverk
betraktades denna skrift helt naturligt såsom ett angrepp både på
högkyrka, lågkyrka och frikyrka och framkallade därför en
våldsam förbittring. På Tolands hemlandsö, Irland, blev
hans bok offentligen bränd, och själv måste han fly till
England. Men förföljelsen drev honom blott till en ännu längre
gående radikalism, och i sina Letters to Serena (1704) har
han redan övergått till ren materialism, ehuru han visserligen
kallade sin lära icke materialism utan panteism. Rörelsen —
utvecklar han här — är en lika väsentlig egenskap hos
materien som utsträckning, och tänkandet är också blott en
rörelse hos materien, hos hjärnan; ett väsen, som saknar
hjärna, kan ej heller tänka. I Pantheisticon (1710) gjorde
han slutligen en ytterst fantastisk skiss av framtidens religion
och dess bekännare. Vi finna redan här ett utkast till de
sedermera så populära hemliga ordenssällskapen med deras
upphöjda förakt för folkreligionens vidskepelse, deras högre,
blott för de utvalde avsedda visdom, deras “upplysta“
tolerans, deras avsky för religiös “fanatism“, deras besynnerliga
snillekult och deras barnsliga begär att ersätta kristendomens
ceremonier, liturgi och mysterier med andra av eget fabrikat.
Men Tolands radikalism har, som härav antydes, en
egendomlig begränsning, vilken har sin motsvarighet i 1689 års
engelska konstitution, som trots sin liberalism alls icke var
demokratisk. Toland var det ej heller. Han hade fullkomligt
klart för sig, både att en materialism som hans kunde vara
farlig, om den blev massornas, och att dessa på ett mycket
effektivt sätt höllos i tukt av de hävdvunna religionerna.
Han vill därför alls icke avskaffa dem, och den nya religionen
begränsas därför till ett hemligt sällskap, till några få utvalda
och upplysta andar. Att Tolands skrift haft någon större
direkt inverkan på dessa ordensbildningar, torde man kunna
betvivla, men den har ett visst intresse såsom ett uttryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
