Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - De första engelska upplysningsfilosoferna - De engelska fritänkarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för en stämning, som låg i tiden. Ty i den riktning, som
Toland här siat, gick i varje fall utvecklingen under
århundradet, och även Voltaires radikalism var i huvudsak en
salongsliberalism.
Vida större direkt betydelse än Tolands fantastiska
framtidsbild hade ett uppslag, som en annan samtida engelsk
fritänkare gav. Det var Bernard de Mandeville med sin
bekanta bifabel, som först publicerades 1706 och som gav
väckelsen till en diskussion, vilken fortsatte under hela
århundradet. Mandeville — till yrket en läkare av fransk
extraktion — var för övrigt icke någon litterärt vidare
betydande författare, men han ställde en av de till synes mest
grundfasta dogmerna på huvudet och fick därigenom en
betydelse, som han själv måhända icke anat. Om lyxens
skadlighet för ett samhälles moral hade ju alla varit
övertygade, både hedniska skalder och kristna. Horatius, Persius
och Juvenalis hade ju alla prisat forntidens enkla seder, däri
sett statens sundhet och lycka samt såsom en kontrast mot
förfädernas stränga moral ställt samtidens sedefördärvande
lyx. Medeltida munkar och protestantiska teologer hade med
fulla lungor instämt i de antika satirikernas förkastelsedomar
över lyxen och förvärvsbegäret, och särskilt i Sverige hade
oviljan mot alla nya moder tagit rent groteska former. Vi
erinra oss 1600-talspredikanternas förbittring mot en så pass
oskyldig huvudbonad som fontangen, vilken enligt deras tro
framkallat Vår Herres livligaste vrede; såsom bevis anfördes,
att en ko på Gotland framfött en kalv med fontang på
huvudet. Men så kom Mandeville med en alldeles motsatt
tes: lyxen är icke skadlig, utan rent av nödvändig för ett
samhälles lycka och utveckling, och icke blott lyxen utan
även lasterna i allmänhet.
Innehållet i fabeln är enkelt. En bisvärm höll till i en
kupa, och tack vare deras arbetsflit stod deras samhälle högt
i kultur. Alldeles som människorna hade de handel, konster,
fabriker, vetenskaper, passioner och laster. Tusentals bin
voro sysselsatta blott med att tillfredsställa de andras fåfänga.
Några skaffade sig stora rikedomar genom ett ringa arbete,
andra arbetade ut sig utan någon vinst, och i bikupan funnos
ock tjuvar, falskmyntare, spelare, parasiter o. s. v.
Naturligtvis hade man där även advokater, som levde av att narra
folk till processer. Och samma egoism visade läkarne; de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
