Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Queen Anne - Pope
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WINDSOR FOREST 59
den “beskrivande dikt“, som under 1700-talet blev så på
modet. Utan föregångare var han dock ej heller här, och
det är tydligt, att han fått uppslaget från Denham’s Coopers
Hill. Pope ville skildra samma trakt, Windsorskogen och
Thamesdalen, som onekligen har en hänförande naturskönhet.
Men liksom naturen i Denhams dikt endast varit en ut-
gångspunkt för de filosofiska betraktelser, av vilka Cooper’s
Hill fylles, så ger Windsorparken endast uppslag till en följd
av digressioner — en skildring av de normandiska konun-
garnas förtryck, av jakten (som den ömtålige stugusittaren
Pope innerligt avskydde), av fisket, av “nymfen Lodona“
(London), av Thames och den engelska sjöfarten, av Windsors
historiska minnen o. s. v. Parkens egen natur skildras blott
i allmänna drag, utan att Pope senterat det specifikt engelska
i dess skönhet och utan att han — såsom Milton i L’Allegro
och 11 Penseroso — förmått att giva denna natur ett tem-
perament. Här liksom annars har Pope lånat sina färger
ur böcker, och det är den antika, mytologiska naturbeskriv-
ningen, som här går igen.
Men så stel, så temperamentslös, så fylld av falska pryd-
nader denna dikt än förefaller oss, tillgodosåg den dock ett
dunkelt behov hos tiden, detsamma, som kommer fram i
pastoralen: kulturmänniskans trängtan efter natur. Denna
känsla har, såsom vi erinra oss, alltid varit mycket stark
hos engelsmännen, och vi kunna följa den tillbaka ända till
den angelsaksiska tiden. Pope var väl icke någon natur-
vän, men han var dock så mycket engelsman, att han icke
kunde undgå att imponeras av den bördiga, lummiga skön-
heten i den trakt, där han hade sitt hem, och han var dock
den förste, mera betydande moderne skald, som i en dikt
sökt skildra ett visst landskap. Härigenom kom han att
giva uppslaget till en diktart, som under 1700-talet allt rikare
skulle utvecklas, och trots det att han själv var så litet
romantiker som möjligt, blev han härigenom en av roman-
tikens föregångsmän, föregångsman icke blott till Thomson,
Saint-Lambert och Delille, utan ock till Gray, Macpherson
och Rousseau. Själv hade han aldrig trängt in i naturen,
men han hade dock hänvisat till den, och detta ger dikten
en historisk betydelse, som dess estetiska värde saknar.
Genom Windsor Forest hade Pope nått sina drömmars
mål: han var erkänd såsom det dåtida Englands störste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
