Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Queen Anne - Pope
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bleka månljuset endast sparsamt silar sig in — med ett ord:
ett sceneri och en belysning av helt annan art än den klassiska
tragediens öppna och ljusa palatssal. I det original, som
Pope bearbetat, hade han funnit detta sceneri, och han var
dock så mycket poet, att han omedvetet rycktes med av
denna för hans tid så främmande stämning. Därmed hade
han infört ett nytt element i århundradets diktning, och hos
hans efterföljare, Baculard d’Arnaud, Dorat m. fl. blir denna
romantiska stämning allt starkare, till dess att den till sist
mynnar ut i ett rent medeltidssvärmeri, som på nästan alla
punkter ställer sig i opposition mot upplysningen.
Popes nästa större poem, the Dunciad, betraktades t. o. m.
av hans beundrare såsom misslyckat. Det är en voluminös
smädedikt mot alla hans litterära vedersakare, en dikt, i
vilken hans sårade egenkärlek, hans elakhet, hans småsinne
och hans själviskhet komma fram; sällan — säger Taine —
har det offrats mera talang på att åstadkomma något mera
ledsamt. Och Pope var här icke ens originell, ty själva
idéen har han lånat från Drydens Mac Flecnoe.
Men innan Pope 1744 slutade sitt liv, skulle han skriva
ännu en dikt, som formellt kanske är hans bästa och som
i varje fall blev ett bland upplysningens mest studerade och
debatterade arbeten, hans Essay on man (1733 och 1734).
Dikten tillkom genom ett slags samarbete med Henry
Saint-John, vid denna tid lord Bolingbroke, och detta ger den en
egendomlig belysning. Bolingbroke var sin tids kanske mest
samvetslöse politiske ränkmakare. Sedan han genom sina
intriger störtat Marlbourough, blev han såsom utrikesminister
den ledande i drottning Annas sista torykabinett och inledde
därunder hemliga underhandlingar såväl med Englands fiende
Frankrike som med pretendenten. De förra ledde till den
antifranska koalitionens sprängning och till en för Ludvig XIV
förmånlig fred, men drottning Annas hastiga frånfälle korsade
Bolingbrokes planer på en Stuartsk restauration. Vid George
I:s tronbestigning nödgades han såsom landsförrädare fly till
Frankrike, där han gick i pretendentens tjänst och blev
ledare för dennes politik, men kastade ånyo om, fick nåd och
vände 1725 tillbaka till England. Det var då han gjorde
Popes bekantskap, och denne tyckes hava blivit fullkomligt
bländad av Bolingbrokes personlighet — ej att undra på, ty
Bolingbroke var onekligen ett geni, typen för den nya tidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
