Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Queen Anne - Pope
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begåvade och filosofiskt bildade libertiner och därför beundrad
icke blott av Pope utan ock av Voltaire. Med den politiska
principlösheten förenade han en lika stor moralisk. Ytterligt
utsvävande i sitt liv utvecklade han i sina brev och skrifter
ett upplysningsfilosofiskt program, som nästan kan kallas
cyniskt. Visserligen antager han en högsta intelligens
såsom allt varandes yttersta grund, men längre än till denna
ytterst vaga deism sträckte sig ej hans religiositet, och för
alla positiva religionsformer hade han endast ett kallt, frivolt
hån. Religionen var för honom blott en fabel, men —
liksom för Toland — en fabel, som var nödvändig för
samhällets bestånd. Fritänkeriet var därför blott ett privilegium
för samhällets överklass; för massan däremot var all
tankefrihet av ondo, och under sin ministertid var han en
oblidkelig fiende till alla dissenters. Ännu mindre tålde han de
fritänkare, som öppet framlade sina åsikter, och i ett brev
till Swift kallar han dem “en samhällets pest“.
Det var under samvaron med Bolingbroke, som Pope skrev
sin Essay on man, och detta har också avsatt sina spår i
dikten. Själv var Pope alls icke någon tänkare, hans
filosofiska beläsenhet var ytterst obetydlig, och ehuru dikten
är 1700-talets mest lästa theodicé, hade han icke någon
kännedom om Leibniz’ bekanta avhandling; i stort sett
inskränkte sig hans förstudier till Shaftesbury samt framför
allt till ett arbete av ärkebiskop King. De flesta idéerna
hade han nog icke fått ur några filosofiska arbeten, utan
snappat upp dem i umgängeslivet, särskilt under samvaron
med Bolingbroke. Men denne synes även hava givit direkta
utkast till vissa partier, och det är fråga om, huruvida Pope
själv fullt förstod de idéer, han här förkunnade, ty, såsom
man påpekat, rör han ihop ganska olikartade
världsåskådningar.
Syftet är emellertid att gendriva tvivlen på försynens
vishet och att, liksom Leibniz och Shaftesbury, förfäkta, att
denna värld är den bästa möjliga, i vilken de skenbara
orättvisorna och olyckorna blott äro nödvändiga faktorer för det
helas harmoni.
En dylik uppgift hade onekligen lämpat sig bättre för en
filosofisk avhandling på prosa än för en dikt, och Pope
erkänner det i viss mån själv. Men jag har — säger han
— haft två skäl att föredraga versen. För det första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
