- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 5. Upplysningen och förromantiken /
87

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Queen Anne - Swift

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GULLIVERS RESOR 8 7
undra. Dylika “naturalia“ stöta vi också ymnigt på° hos
Rabelais, men där verka de på ett helt annat sätt, sasom
ett ystert, plumpt, men glatt skämt med naturlivets hela
friskhet, här däremot såsom en avsmak för det djuriska i
människonaturen.
Men denna misantropi stannar ej vid människokroppen,
och i den sista boken, som skrevs kort efter Vanessas död,
riktar den sig mot hela släktet, som både andligen och
kroppsligen förefaller honom lika vidrigt. I det land, till
vilket han på denna resa kommer, äro de vise och de gode
icke människorna, utan hästarna, som ock äro begåvade med
talförmåga, och dessa hava under sig en ras av vedervärdiga
heloter, Yahoos, hos vilka allt det djuriska i människonaturen
återfinnes. Gulliver säger sig på sina resor aldrig hava sett
något obehagligare, smutsigare djur eller något, för vilket
han känt en så stor naturlig motvilja. Hos den häst, till
vilken han först kom, fann han tre av dessa Yahoos i stallet;
“de höllo på att äta rötter och köttet av några djur, enligt
vad jag sedermera erfor av åsnor och hundar eller av nagon
självdöd eller genom olyckshändelse omkommen ko. Med
starka klavar av vidjor om halsarna voro de alla bundna
vid en balk. De fasthöllo födan mellan klorna på fram-
tassarna och söndersleto den med tänderna“.
I det följande ger en häst en mera utförlig beskrivning
på Yahoos levnadsvanor. Om man till fem Yahoos — säger
han — kastar ut så mycket mat, att det kan räcka till
femtio, så äta de icke den i fred och sämja, utan ryka i
luven på varandra för att komma at det mesta. Ibland
slåss de också utan någon egentlig orsak. Yahoos fran en
trakt söka då att överrumpla Yahoos från en annan. Miss-
lyckas det, så återvända de hem och börja, vad de kalla,
ett borgerligt krig. De äro också särdeles begivna pa ett
slags glänsande stenar — varför är svårt att förstå. Hela
dagar kunna de med sina klor gräva efter dem, och när
de funnit några, gömma de dem omsorgsfullt i sina krubbor.
En gång hade han på försök borttagit några dylika stenar
från deras gömställe. Då det otäcka djuret saknade dem,
började det att tjuta och klaga, avtynade och ville varken
äta, sova eller arbeta, men när man lade stenarna tillbaka,
blev djuret genast bättre och var sedan ett villigt och ar-
betsamt kreatur. De äro också mycket lystna efter en viss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 20 23:16:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/5/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free