Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Queen Anne - Swift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter begravningen, som min sjukdom hindrade mig att
bevista, och jag har nu flyttats in i ett annat rum, så att jag
ej kan se ljuset i kyrkan, som ligger rakt emot min
sängkammare.“ Och så fortsätter han att teckna den avlidna.
Jag kan här tillägga ett litet karaktäristiskt drag. Stellas
trognaste väninna under hela livet hade varit en Mrs Dingley,
som nu stod utblottad. Men Swift, vars girighet vid denna
tid började övergå till monomani, gav henne ett
årsunderhåll av 52 pund, men lät henne icke veta, att det kom från
honom, och hon trodde, att det utbetalades från en
pensionsfond, som Swift skötte.
Efter Stellas död blev Swifts lynne fullkomligt outhärdligt
både för honom själv och andra, svimningsanfallen och
dövheten ökades, och han började få svårt för att se. Hans
avskedshälsning till de vänner, som ännu besökte honom,
var: “God natt. Jag hoppas, att vi aldrig vidare få se
varandra.“ I ett brev skrev han: “Av hjärtat hatar och
avskyr jag det djur, som kallas människa, ehuru jag
fortfarande tycker om John, Peter, Thomas o. s. v.“ Och till
Bolingbroke skrev han: “Ni tänker, som jag borde tänka,
att det är på tiden för mig att göra upp med världen. Och
så skulle jag också göra, om jag komme i en bättre, innan
jag kallas till den bästa och sluppe att dö här i raseri som
en förgiftad råtta i sitt hål.“
Samma år, som han nedskrev dessa rader, och under
denna stämning, författade han en satir, Modest Proposal
for Preventing the Children of Poor People in Ireland from
being a Burden to their Parents or Country, en skrift, som
enligt min mening — och för övrigt även Taines — är
den väl förfärligaste, som flutit ur någon penna. För dem
— börjar han — “som promenera i den här stora staden
eller resa ut på landet, är det en bedrövlig syn att se
gatorna, vägarna och kojornas portar överfyllda av kvinnliga
tiggare, åtföljda av tre, fyra eller sex barn, alla i trasor
och besvärande de promenerande med sina böner om allmosor.
Men jag förmodar, att alla, vilket parti de än tillhöra, äro
ense därom, att detta stora barnantal under rikets nuvarande
beklagliga tillstånd är en stor och ytterligare börda för
landet. Den, som kunde hitta på ett hedersamt, billigt och
lätt sätt att göra alla barn till sunda och nyttiga medlemmar
av samhället, skulle därför göra sig väl förtjänt av det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
