Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Queen Anne - Addison och Steele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han fortsätter sedan i samma anda. Romantiken är ju
icke stark, men vi förnimma dock här ett anslag till den
stämning, som redan möter oss i Gray’s berömda Elegy
written in a Country Churchyard, en känsla av
förgängelsens majestät. Andra förromantiska uppslag kunna också
spåras: i den betydelse, han tillmäter fantasien, i
motsättningen mellan naturgeniet och den lärde m. m. Men härtill
få vi tillfälle att återkomma på tal om den engelska
förromantiken.
En estetisk förtjänst insågs redan av samtiden. Addison
och Steele hava skapat den moderna engelska prosan. Den
äldre, före deras tid, hade med få undantag varit outvecklad
och maniererad. Swift är väl en stor prosaist. Men såsom
mönster var han omöjlig: Swifts prosa kunde blott skrivas
av Swift själv. Addison och Steele däremot voro just
författare, som kunde lämpa sig såsom förebilder, och det var
även till dem, som alla de senare anslöto sig.
Spectator upphörde i december 1712, och därmed
försvann ock den författarpersonlighet, Addison och Steele,
som haft betydelse. Deras följande öden kunna därför
angivas med några ord.
Om anledningen till Spectators upphörande vet man intet
— måhända ansågo de uppslaget vara förbrukat och ville
därför komma med något nytt. Det blev tidningen The
Guardian, vars utgivning började i mars 1713 och fortgick
med tre nummer i veckan. Men ramen var här mindre
lyckad. En gammal man är förmyndare för en väns barn,
han och barnens moder överlägga med varandra om
uppfostran, andra husliga angelägenheter o. s. v. Detta var
otvivelaktigen mera “moraliskt“ än det äldre uppslaget i
Spectator, men ej så roande och ej så omväxlande. The
Guardian blev ej heller långlivad. Addison kunde i början
ej medverka, då han just vid denna tid var upptagen av
repetitionerna på Cato, och Steele kastade sig i Guardian
olyckligtvis in i en polemik med toryorganet Examiner.
Men han insåg snart, att tidningen ej lämpade sig för den
dubbla uppgift, den nu fått, och den 1 oktober kom det
sista numret ut. Redan en vecka därefter var han färdig
med en ny, uteslutande politisk tidning, The Englishman.
Men denna fortgick blott några månader, till februari 1714,
då den omedelbart efterträddes av en “moralisk“ tidning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
