Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Queen Anne - Addison och Steele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 CATO
övertygad om, att han iakttagit de lagstadgade tre enhe-
terna. I själva verket har han blott iakttagit tidens. Hand-
lingen säges visserligen tilldraga sig i en stor sal i palatset
i Utica. Men någon möjlighet att där tänka sig alla de
olika händelserna finnes ej. Och ännu sämre är det med
handlingens enhet. Huvudhandlingen skulle skildra Catos
kamp mot Cæsar. Men denna skjutes alldeles i bakgrunden
av två olika erotiska förvecklingar. A ena sidan älskar den
numidiska konung Juba Catos dotter Marcia, men han har
en hemlig rival i förrädaren Sempronius, som vill bortröva
henne, men som vid attentatet dödas av Juba. Á den andra
äro Catos båda söner förälskade i Lucia. De båda bröderna
äro underverk av ädelhet — de påminna icke så htet om
prinsarna i Rodogune — och konflikten löses blott däri-
genom, att den ena av dem stupar. Tragedien slutar därför
med ett dubbelbröllop: Jubas och Marcias samt Porcius’ och
Lucias, och i den femte akten få vi bevittna det tårdrypande
skådespel, då den döende Cato förenar de älskande paren.
Det är endast tack vare dessa bihandlingar, som stycket kan
släpa sig fram genom fem akter, ty själva huvudhandlingen
är så gott som ingen. Cato befinner sig, då dramat börjar,
med resten av det republikanska partiet i Utica, Cæsars här
närmar sig, och man överlägger först, om det är möjligt
och lämpligt att göra motstånd. I ett patriotiskt anförande
tillstyrker Cato att till det yttersta försvara republikens fri-
het. Så göra trupperna myteri, men genom ett nytt hög-
stämt tal betvingar Cato detta. Då han tredje gången upp-
träder, är det för att råda de andra att nedlägga vapnen,
varefter han — mycket långsamt, men också mycket pate-
tiskt — begår självmord.
Således ingen handling och heller inga karaktärer. Av
de uppträdande få vi visserligen höra, att Cato är en över-
lägsen personlighet, men på läsaren gör han snarast intryck
av en pedantisk och bortkommen professor i filosofi, vilken
är belåten blott han får avleverera sina ädla sentenser. För
Addison voro dessa huvudsaken. Det moderna dramat —
skriver han — “ligger övei’ det grekiska och romerska i
den rikare och mera invecklade handlingen, men en kristen
författare måste till sin blygsel erkänna, att det i moralen
står tillbaka för det antika“. Att en dylik moralpedant
som Cato ej kunde intressera en modern publik, insågs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
