Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Romanen - Marivaux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 8 MARIANNE
dom bar han med värdighet, med värdighet även den allt
större kyla, som publiken visade för hans författarskap.
Till en del berodde denna minskade popularitet därpå, att
han levde för länge, ända till 1763. Andra författare, som
till en väsentlig del hade lärt av honom, hade vuxit upp
och trängt ut honom från allmänhetens gunst. Man glömde
därför bort den gamle, och det är först eftervärlden, som
gjort rättvisa åt hans viktiga insats i litteraturen.
Till hans lustspel återkommer jag senare, och närmast
skall jag blott sysselsätta mig med hans båda mest bety-
dande romaner. Bägge äro ofullbordade. Vie de Marianne
började att utgivas 1731, men fortsättningen avbröts tio år
senare.1 Dessa årtal äro viktiga att fasthålla, ty av dem
framgår Marivaux’ prioritet framför Richardson — den för-
fattare, som kanske mest bidrog att ställa Marivaux i skug-
gan, men som likväl är hans efterföljare.
1 Marianne utkom i elva »partier», men själva huvudberättelsen går blott
till och med det åttonde; de tre följande upptagas av en nunnas — också
av henne själv berättade — historia. Den tolfte delen har tillagts av Mad.
Riccoboni, som skrivit en avslutning, som i varje fall ej är Marivaux’.
I likhet med Defoe föregiver sig Marivaux på en lant-
egendom hava påträffat ett gammalt manuskript, som före-
föll att vara nedskrivet ungefär fyrtio år förut. Författar-
innan, som säger sig vara en äldre dam, la Comtesse de **,
berättar här för en väninna sitt livs historia, och det var
detta manuskript, Marivaux nu utgav.
Förhistorien berättas i all korthet. En diligens överfölls
på landsvägen i närheten av Bordeaux av rövare, alla de
resande dödades, bland dem också, efter vad man kunde
döma, ett ungt par, en kavaljer och hans hustru samt de-
ras betjänt och en kammarjungfru. Den enda, som icke
mördades, var en liten flicka på två eller tre år — såsom
man antog, en dotter till det unga paret. Hon upptogs så-
som fosterbarn av den godhjärtade pastorn i den närmaste
byn, och i dennes syster fick hon en andra mor. I en
familjeangelägenhet gjorde prästens syster en resa till Paris,
och på denna medtog hon den lilla Marianne, som nu bli-
vit en sexton eller sjutton års flicka. Men där avled foster-
modern efter en kort sjukdom och hann blott anförtro Ma-
rianne åt en hederlig munk — ty till byn kunde hon ej
återvända, enär prästen i följd av ett slaganfall ej längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
