Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Romanen - Marivaux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
16 0 MARIANNE
således vara avslutad. Men så kommer ännu ett nytt upp-
slag. En bland Mad. de Mirans vänner, en medelålders,
rik och förnäm man, har hört Mariannes historia och blir
så gripen av hennes sinnesadel, att han erbjuder henne sin
hand. Med detta anbud, på vilket Marianne varken svarar
ja eller nej, avbrytes framställningen, och huru Marivaux
tänkt sig upplösningen, veta vi icke.
För en läsare i våra dagar förefaller en dylik roman föga
märklig. Vi hava läst hundradetals liknande. Men ser
man saken litteraturhistoriskt, ter den sig annorlunda, och
då blir boken en bland milstolparna i romanens historia.
Alla de andra hade rört sig inom en mer eller mindre
overklig värld, och de picareska hade skildrat äventyr, men
så att säga utanför samhället. Vie de Marianne är den
första borgerliga romanen, äldre än Richardsons Pamela,
och liksom Le grand Cyrus och dess otaliga föregångare
sysselsätter den sig framför allt med kärleken, men icke
med en kärlek mellan herdar och herdinnor, riddare och
bortrövade prinsessor, utan mellan människor ur det dagliga
livet. Marivaux har fört ned Racines hjältar och hjältinnor
på ett borgerligt plan. Realismen inom romanen har med
honom efterträtt idealismen.
Det var också denna realism, som gjorde Marivaux kanske
mera populär i England än i Frankrike, mera betydande
för dess litteratur än för Frankrikes. Den var hos Marivaux
fullkomligt avsiktlig. I Vie de Marianne yttrar han: “Det
finnes folk, vilkas fåfänga blandar sig in i allt vad de göra,
t. o. m. i deras läsning. Giv dem en historia ur det
mänskliga livet, och den synes dem oändligt intressant, så
vida den rör sig om personer på samhällets höjder. Men
tala ej till dem om vanliga saker (des objects médiocres).
De vilja endast höra talas om stora herrar, furstar och
konungar, åtminstone om personer, som gjort uppseende.
För deras smak existerar endast noblessen; övriga människor
bry de sig ej om. De må gärna få leva, men om dem kan
det aldrig bli fråga.“
Idealism och realism äro ju relativa begrepp, och jäm-
förd med Mademoiselle de Scudèry var även grevinnan de
La Fayette realist. Men i förhållande till Marivaux är hon
idealist. Hon rör sig blott inom hovets och den högsta
aristokratiens krets, de känslor, hon behandlar, äro de mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
