Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Romanen - Marivaux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 LE PAYSAN PARVENU
men han medger, att det var den vackra frun, som impo-
nerade på honom, “och med tillfredsställelse fann jag min
böjelse för henne vara en berömvärd ömhet. Det har sitt
behag att känna sig dygdig, att till sig själv kunna säga:
Du är en hederlig karl!“ Lika impulsivt och oreflekterat
drar han sin värja till försvar för Dorsan. Men efteråt för-
står han också att njuta av sin ridderlighet, hans hjärta
sväller av stolthet, och han kan ej underlåta att blygsamt
skryta med sin hjältedat.
Såsom karaktär är Jacob således långt ifrån någon ideal-
gestalt. Han är en bondpojke, som kommer sig upp, och
han har vissa likheter med Gil Blas — en roman, som nog
föresvävat Marivaux. Hjältarna hava ungefär samma levnads-
bana, börja som betjänter och sluta såsom burgna och an-
sedda män utan att därför hava varit några dygdemönster.
Men i ett avseende — frånsett psykologien — har Marivaux
gått utöver förebilden. Den spanska picareska romanen har
av honom — visserligen efter Prévost, men troligen oberoende
av denne — nationaliserats, blivit en fransk tids- och sede-
målning. Då Jacobs och Genevièves herre söker förmå honom
till giftermål, säger finansmannen: Se på alla dem, som kom-
mit sig upp. Bland dem är det många, som börjat med ett
giftermål, sådant som det, som jag nu föreslagit dig. Tror
du dig bättre än alla dessa? I sammanträngd bild ger oss
således Le Paysan parvenu hela det dåtida franska sam-
hället med dess uppkomlingsväsen, dess brist på sedlighet
och dess hycklade fromhet.
I sitt livliga hat till det bigotteri, som härskat under
Ludvig XIV:s senaste tid och i vissa kretsar ännu levde kvar —
i denna förbittring mot “les dévotes“ erinrar Marivaux om
den engelska restaurationens författare, vilkas huvudsakliga
lidelse var hatet mot puritanerna. Men ehuru Marivaux stän-
digt blottar de devotes hyckleri, har den reaktion mot den
äldre tiden, som vi möta hos honom, ej samma våldsamma
styrka som i England. Både Jacob och de andra personerna
i romanen stå dock, trots allt sedligt förfall, på en annan
moralisk nivå än det samhälle, som Wycherley skildrar. För
det första redan genom språket. Hos Wycherley haglar det
av de mest vulgära plumpheter; man tror sig där vara i en
drängstuga och icke bland folk, som dock göra anspråk på
att anses som “bättre“. Här däremot uttrycka sig alla, t. o. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
