Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Teatrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 OPÉRA COMIQUE
nu slog sig tillsammans med Quinault, vilken skrev texterna
till hans operor. Quinault hade, såsom vi minnas, strax
före Racines framträdande varit tidens mest populära tragedi-
författare, och hans s. k. romaneska tragedier hade beteck-
nat ett återfall till den barock, ur vilken Corneille med
sina första tragedier sökt höja det franska dramat. Med
Racine segrade åter det klassiska sorgespelet, och Quinault
slutade att skriva tragedier för att i stället författa opera-
texter. Det var i dem, som barocken med dess falska idealism,
dess granna, överraskande dekorationer och dess maskin-
konster kom att leva kvar. Detta blev icke utan betydelse
för den franska tragediens utveckling under 1700-talet.
Med Crébillon fick barocktragedien ett nytt liv, och det
var till en icke ringa grad operan, som främjade denna
utveckling. Först under århundradets senare del fick även
operan, särskilt genom Gluck, en mera klassisk karaktär.
Ar 1700 funnes således blott två teatrar i Paris: Operan
och Comédie française. Men under det nya århundradet
ökades de raskt. Först kommo italienarna, och 1754 fun-
nos redan fem, tjugu år senare tio och 1791, då alla pri-
vilegier avskaffades, 51 teatrar. Att redogöra för dem för-
bjudes av utrymmet, och jag vill därför blott lämna några
uppgifter om en scen, som representerar en ny, för 1700-
talet karaktäristisk konstart, nämligen Opéra Comique. Den
stammar från marknaderna vid Saint-Germain-des-Prés och
Saint-Laurent i Paris. Där hade sedan äldsta tider mark-
nadsgycklare av olika slag uppträtt på sina tillfälligt upp-
förda brädställningar — ty marknaderna pågingo blott en
kort tid, den förra från den 3 februari till påsk, den se-
nare från den 8 augusti till den 29 september. Där såg
man lindansare, apförevisare, marionetter, svärdslukare och
dylika konstnärer. Den första mera betydande marknads-
teatern, Alards, tillkom så sent som 1678, var av bräder,
revs efter marknadens slut och användes lika mycket av
lindansare och dylikt folk som av komedianter. Först se-
dan italienarnes teater 1697 blivit stängd, fingo marknads-
teatrarna en mera dramatisk karaktär, i det att de över-
togo den italienska repertoaren. Men därigenom råkade de
i strid med Comédie française, som i dessa representationer
såg ett intrång i den officiella teaterns privilegium, och ef-
ter en process, som pågick under flera år, fråndömdes mark’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
