Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Teatrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OPÉRA COMIQUE Î85
nadsartisterna rättigheten att uppföra komedier, farser, dia-
loger, t. o. m. monologer. De fingo således icke tala. Och
genom operans ingripande förbjödos de ock att sjunga. Det
föreföll således, som om icke mycket kunde återstå. Men
nöden gör människan uppfinningsrik, och så hittade man på
s. k. pièces à la muette. En rulle, varpå orden voro skrivna
med stora bokstäver, visades för publiken, och sedan ge-
stikulerade aktörerna utan att tala. Detta stumma spel
hade således en viss likhet med det, som förekommer på
våra dagars biografteatrar. Vid sångstyckena spelade or-
kestern upp melodien — någon gammal och känd — en
därför honorerad person bland åskådarna sjöng den därtill
skrivna visan, i vilken sedan hela publiken stämde in. Ge-
nom detta animerade samspel mellan aktörer och publik
blevo “les spectacles de la foire“ ganska populära, och tack
vare denna popularitet kunde man redan 1708 träffa en
överenskommelse med operan, genom vilken Alards trupp,
visserligen mot en ganska dryg ersättning till Académie de
Musique, fick rätt att uppföra små vaudeviller. Men denna
framgång gjorde skådespelarne vid Comédie française ännu
mera förbittrade, och 1719 lyckades de utverka ett förbud
mot alla marknadsföreställningar utom av marionetter och
lindansare. Italienarne, som nu kommit tillbaka och fått
privilegium på att uppföra sina stycken, försökte då att
träda i stället, och under tre år uppträdde de också på
marknaden vid Saint-Laurent, men icke med samma fram-
gång som de gamla marknadsartisterna. Operan, som bli-
vit ekonomiskt intresserad av dessa föreställningar, sörjde
emellertid för, att de åter kommo i gång, och 1724 ut-
färdades ett privilegium för marknadsteatern vid Saint-
Laurent, “Opéra Comique“, som nu utvecklades allt mer
och mer, särskilt sedan Eavart 1744 blivit direktör, och
utvecklades trots alla svårigheter och alla nya avbrott. Och
såsom vi nyss sågo förenades denna teater 1762 med
Théâtre Italien och blev därigenom permanent under hela
året.
De stycken, som spelades på marknadsteatern, voro vaude-
viller d. v. s. små farser, parodier, “revyer“ o. s. v., hu-
vudsakligen bestående av kupletter på kända melodier, för-
enade genom en obetydlig prosadialog. Men vid århundra-
dets mitt utvecklades genren än vidare, därigenom att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
