Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Teatrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEATERVÄSENDET 187
ställa en del av en offentlig plats, peristylen till ett palats
och ingången till ett tempel. Den bör kunna åskådliggöra
den mest majestätiska prakt, alla åskådare böra kunna se
och höra lika bra, var de än äro placerade. Men hur skall
det kunna ske på en trång scen, mitt ibland en hop unga
herrar, som knappt lämna två fots rum till aktörerna? . . .
I London har jag sett ett stycke, där den engelska konungens
kröning framställdes med den största trohet. En fullt väp-
nad riddare kom då till häst in på teatern“.
Så småningom trängde dessa Voltaires idéer igenom, och
1759 löste en rik, intresserad teatervän, M. de Lauraguais,
problemet. Han betalade skådespelarne vid Comedie française
12,000 livres, mot det att de upphörde att sälja platser på
scenen. Den 31 mars 1759 gavs den första representationen
på denna nya scen. Den gjorde — skriver en samtida an-
tecknare — den yppersta verkan, och jag tyckte mig märka,
att man betydligt bättre hörde skådespelarnes röster. Illu-
sionen var fullkomlig. Man slapp att se Mithridates utan-
das sin sista suck bland folk av ens bekanta och Camillus
falla död i armarna på några kända lustspelsförfattare som
Marivaux eller Saint-Foix.
Teatern var dock fortfarande ganska primitiv. Comédie
française höll till i ett gammalt bollhus med stående par-
terre utan sittplatser. Över parterren funnos tre logerader
med nitton loger i varje, men först 1762 inrättade man
några loger, s. k. beignoires, i nivå med parterren. Sce-
nen var liten och trång, även sedan åskådarplatserna hort-
tagits. Dessutom förföll den gamla teatern allt mer, men
först 1782 fick man en ny, mera modern byggnad, belä-
gen strax bredvid Luxembourg-trädgården, Odéon, som ännu
finnes kvar. Operan stannade i Richelieus gamla teater
till 1763, då byggnaden brann ned. Den uppfördes på
nytt, på samma plats, och var för sin tid ovanligt prakt-
full med fyra logerader, foyer o. s. v. Även dekorationerna
förbättrades under århundradet, och bland dekorationsmå-
larne möta vi konstnärer som Boucher och Fragonard. Sär-
skilt omväxlande voro dekorationerna dock icke, tack vare
regeln om rummets enhet. På Comédie française var den
vanliga dekorationen en palatsinteriör, i vilken man den
ena dagen kunde spela Cid och den andra Athalie. Men
även här gjorde sig, särskilt vid Opéra Comique, tidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
