Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Teatrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 KOSTYMER
dragning åt realism gällande, liksom ock den sentimentali-
tet, som behärskade århundradets senare del och som röjer
sig i de oskuldsfulla, lantliga scenerier, som behövdes för
Favarts och andras operetter.
Mera konservativ var man inom kostymväsendet. Kome-
dierna spelades i samma dräkter, som man vanligtvis bar,
och detta kunde nog försvaras, då de ju tänktes återgiva
tilldragelser i samtiden. Men därav drog man en egen-
domlig konsekvens. Gestalterna i Molières komedier spela-
des icke i hans tids dräkter, utan följde med modets väx-
lingar, och en Alceste, som uppträdde 1750, var därför
klädd enligt det årets mode. En annan skådespelare i
samma stycke kunde däremot ha en kostym, som var femtio
år gammal, men som ännu ej blivit utnött och därför ej
heller förkastats. Blandningen av olika tiders moder var i
följd härav i samma komedi ofta ganska stor, utan att pu-
bliken därav tog någon anstöt. Inom tragedierna däremot
gällde en olika regel för skådespelare och för skådespeler-
skor. Tragedierna tilldrogo sig med få undantag ju inom
den grekiska eller romerska forntiden, och därför hade man
redan på Ludvig XIV:s tid givit hjältarna en i viss mån
historisk kostym, som ytterst återgick till de romerska kej-
sarstatyerna, men vilken nästan till oigenkännlighet föränd-
rats. Bröstharnesket ersattes av ett sidenharnesk med tal-
rika broderier, och nedanför detta svällde dräkten ut till
en kort puffkjortel. Huvudet pryddes av en väldig lock-
peruk med en rikt plymagerad modern hatt, och bruket
fordrade vidare, att alla, både hjältar och hjältinnor, buro
handskar. Damerna däremot hade icke denna antikiserande
fantasikostym, utan voro vid århundradets början klädda i
vanliga kläder, “robes de ville“. En reform — knappast
i den rätta riktningen — gjordes här av den stora skåde-
spelerskan Adrienne Lecouvreur, som för de tragiska hjält-
innerollerna anlade “robes de cour“ eller den väldiga, kvinn-
liga hovdräkten med långt släp, krinolin och kolossala puf-
far, och denna fortlevde under hela tidevarvet. I den upp-
trädde både Athalie och Phèdre.
Likväl gjordes även här försök att giva kostymen en
mera realistisk karaktär, och en bland dem, som gingo i
spetsen, var Voltaire. Hans Orphelin de la Chine uppför-
des verkligen i kinesiska kostymer, och vid operan upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
