- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 5. Upplysningen och förromantiken /
190

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Komedien - Regnard

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Att Moliere en lång tid framåt skulle behärska det franska
lustspelet, var ganska naturligt. Undantager man Le Sage,
fick han väl knappt någon värdig efterträdare, någon, som
kunde taga upp Tartuffeskaldens fällda mantel. Men i stort
sett kan man dock tala om en under denna tid infallande
blomstringsperiod för det franska lustspelet. Molière hade
på sin tid stått nästan ensam, utan egentliga medtävlare.
Men av hans efterföljare höja sig flera betydligt över medel-
måttan, även om ingen av dem når upp till mästaren. Och
detta lustspel under la regence samt närmast förut och när-
mast efteråt är för övrigt icke blott en efterklang, utan före-
ter flera olika skiftningar. Några författare, såsom Regnaid,
Pirón, Gresset och Le Sage, ansluta sig närmast till Molière,
men till olika sidor av hans diktning, andra, särskilt Mari-
vaux, skapa ett i viss mån nytt lustspel, rokokokomedien,
och åter andra, såsom Destouches och Nivelle de la Chaussée,
inleda den sentimentala riktning, som till sist sprängde re-
nässansestetikens skarpa skillnad mellan komedi och tragedi.
Vi skola nu taga en översikt av dessa olika riktningar inom
lustspelet.
Molière hade levat under konung Ludvigs soligaste tid.
Efter skaldens död började skuggorna att hopa sig allt tyngre,
och snart följde den period, då skrattet vid hovet tystnade
och då les dévotes togo ledningen. Men den opposition mot
fromleriet, som slutligen bröt fram med la regence, fanns
redan förut, och dess främste representant är Regnard, det
glada skrattets skald, skeptikern, epikuréen, en typ för la
regence före regencen själv.
REGNARD
Jean François Regnard, som föddes 1655, var son till en
rik köpman, men hade aldrig en tanke på att egna sig åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 19:04:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/5/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free