Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Komedien - Marivaux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 LE JEU DE L’AMOUR
som de vilja dölja, den ena för den andra, än en blyg
kärlek, som han eller hon icke vågar röja, än slutligen en
så att säga osäker kärlek, halvfödd — om uttrycket kan
tillåtas — en kärlek, som de ana utan att vara vissa därpå
och som de söka utspionera utan att giva den fritt lopp“.
Men — säger Petit de Julleville — man skall hava en fars
ögon för att förneka likheten mellan dessa barn.
Innehållet i Le jeu de l’amour et du hazard är följande.
Tvänne fäder — för övrigt märkvärdigt medgörliga komedi-
fäder — hava gjort upp att gifta bort sina barn med var-
andra, men Silvia, som har en viss motvilja mot det äkta
ståndet och först vill lära känna sin friares verkliga karaktär,
får sin fars medgivande till ett prov: hon klär ut sig till
kammarjungfrun Lisette och Lisette får föreställa Silvia —
ett motiv, som Goldsmith sedan upptog i She stoops to
conquer. Men märkvärdigt nog har Dorante kommit på
samma idé. Han klär ut sig till betjänt och låter sin
betjänt, Arlequin, spela herre. Rollerna äro således alldeles
omkastade. Men Silvias far, som genom ett brev från
Dorantes far fått underrättelse om friarens förklädnad, är
inne i hela situationen och låter den fritt utveckla sig.
Vi få således två parallellhandlingar: mellan Dorante och
Silvia samt mellan Arlequin och Lisette. Den senare är ett
gammalt commedia dell’arte-motiv: betjänten och kammar-
jungfrun, som båda vilja göra ett rikt gifte, som klä ut sig
till herrskapsfolk, som ömsesidigt bedraga varandra, men som
utan all framgång söka spela grand seigneur och grande
dame. Vi möta det t. o. m. i Sverige i vår så magra
1600-talsdramatik, i Den olyckligen gifte Putzdrummel, och
alla erinra vi oss det från Holbergs Heinrich og Pernille.
Hos Marivaux är det utfört med en bredare och mera dras-
tisk komik, än man vanligen finner hos denne elegante
miniatyrmålare.
Huvudintresset anknyter sig naturligtvis till paret Silvia
och Dorante eller som han såsom betjänt kallar sig Bour-
guignon. Den föregivna Lisette blir genast frapperad av
Bourguignons vårdade sätt att uttrycka sig och även av
hans vackra utseende, han likaså av Lisettes — det är Amors
första pil, som knappt tränger igenom epidermis. Men ju
mera de träffas, ju mera stiger deras intresse för varandra,
utan att de själva våga reda ut sina känslor. Tanken att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
