Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Komedien - Marivaux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LE JEU DE L’AMOUR 205
äkta en kammarjungfru är ju för honom orimlig, likaså för
henne att sänka sig ned till en betjänt. Till sist kan dock
Silvia för sig själv ej neka, att Bourguignon gjort ett djupare
intryck på henne, än hon själv vill erkänna, hon förlorar
sitt goda lynne, kan ej undgå att rodna, då han talar till
henne, förbjuder honom att dua henne, och förklarar för
honom, att det är henne alldeles likgiltigt, om han reser
eller stannar. Men då han verkligen vill avlägsna sig, hejdar
hon honom med ett à propos. “Det är ännu en sak jag
skulle vilja veta“ — och så fortsätter konversationen. Denna
slutar med, att han faller på knä och frågar: “om jag icke
vore den jag är, om jag vore rik och förnäm, och om jag
älskade dig så högt som jag nu gör, skulle ditt hjärta då
också vara likgiltigt för mig?“ Hon hinner blott att svara
nej, då hennes far i detsamma kommer in, ser betjänten
för sin dotters fötter och hör hennes bekännelse. Silvia
råkar nu i ett bryderi, ur vilket hon icke kan reda sig.
Men sedan Bourguignon avlägsnat sig, är Orgon, fadern, nog
välvillig att yppa hemligheten: att den föregivne betjänten
i själva verket är Dorante. Därmed hade stycket ju kunnat
vara slut: de båda älskande hava nu blivit medvetna om
sin kärlek, och intet står i vägen för deras förening. Men
Marivaux tar- upp handlingen på nytt. Situationen hade
ändrats: Silvia har Dorantes hemlighet, men han har icke
hennes. Hon har lidit ett nederlag, men nu söker hon för-
vandla detta till en lysande seger. Du tror då — frågar
Orgon — “att det skall gå så långt, att han erbjuder dig
sin hand, ehuru han förmodar dig vara kammarjungfru?“
“Ja, min far, det är just, vad jag hoppas. Ju mer det kostar
på honom att bestämma sig, dess mera eftersträvansvärd
blir jag. Han tror, att han gör sin far emot genom att
gifta sig med mig, att han begår ett förräderi mot sin för-
mögenhet och sin börd. Det är ju mycket för honom
att tänka på. Men dess större blir min seger.“ Det är åt
denna nya kampanj den tredje akten ägnas. Med anlitande
av det kvinnliga koketteriets alla batterier — även svart-
sjukan — slår Silvia fullständigt sin motståndare, och han
kapitulerar utan alla villkor: “Dina ord verka på mig såsom
en eld. Jag dyrkar, jag vördar dig. Det finnes ingen rang,
ingen börd, ingen förmögenhet, som ej försvinner inför en
själ som din, jag blyges över, att min högfärd tagit parti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
